Statskollaps i Lilla istidens spår

Under den lilla istiden (1570-1710) hade det norra halvklotet sin kallaste period på 12 000 år. Under de kallaste åren växte glaciärer ner i alpdalar, Themsen frös och svenska arméer gick över Bälten på isen. Även häxprocesser kom i svältens spår i Sverige.

Samtidigt drabbade flera svältkatastrofer, krig, uppror och statskollapser världen. Mingdynastins fall i Kina och hungersnöden i Finland är två exempel på detta. Missväxt och matbrist gjorde redan utsatta samhällen svagare, från Kina till Europa. Vissa samhällen som det japanska klarade köldkrisen bättre genom fred, skattesystem, teknologi och fattighjälp.

I det här avsnittet av podden Historia Nu pratar programledaren Urban Lindstedt med Fredrik Charpentier Ljungqvist, professor i historia, särskilt historisk geografi vid Stockholms universitet, om kulmen av den lilla istiden och den globala krisen på 1600-talet. Han är aktuell med en omarbetad ny upplaga av Klimatet och människan under 12 000 år.

Inlandsisar låg inte över norra Europa under den lilla istiden. Begreppet betyder en lång tid med upprepade kalla perioder, oftast från slutet av medeltiden till 1800-talet. Åren 1570 till 1710 var extra svåra. Klimatrekonstruktioner visar att det skiljde sig mycket mellan olika områden. Små förändringar i medeltemperaturen ger ändå stora effekter, särskilt nära polerna.

Flera saker bidrog till nedkylningen. Stora vulkanutbrott släppte ut svaveldioxid högt upp i atmosfären. Där bildades små sulfatpartiklar som reflekterade solljus, så att mindre solenergi nådde jordytan. Upprepade utbrott kunde göra flera somrar kalla. Förändringar i hav och havsis kunde också göra att kylan stannade kvar längre.

Solen hade också betydelse. Under Maunder-minimum, ungefär 1645 till 1715, var solaktiviteten ovanligt låg. Den lilla istiden började dock långt tidigare, och solens förändringar kan inte förklara allt som hände. Vindar och havsströmmar påverkade också hur värme och nederbörd fördelades. Därför kunde klimatet bli kallare på en plats och ge annorlunda regn eller torka på en annan.

Den lilla istiden förde med sig svårigheter och gjorde att människor ändrade sin livsstil. Hur många som dog vid missväxt berodde på hur väl samhället hanterade krisen.

I Sverige var jordbruket utsatt, särskilt nära de norra odlingsgränserna. Våren började sent och höstfrosten kunde komma tidigt. Det gjorde växtsäsongen kort. Det kalla klimatet var bara en av utmaningarna. Under tidigmodern tid ser man att mängden markfukt på sommaren hänger ihop med hur stora spannmålsskördarna blev. Torka kunde alltså också göra att skördarna slog fel under den lilla istiden. Om en skörd misslyckades och även nästa blev dålig blev det extra allvarligt.

I Finland blev nöden en katastrof för befolkningen. På vissa håll dog upp till en tredjedel av invånarna av svält och sjukdomar. Folk lämnade landsbygden och försökte hitta mat i städerna. Under vintern 1696 till 1697 kom så många till Helsingfors att några behövande fick sova ute. Dålig skörd, fattigdom och sjukdom förvärrade situationen.

Transporterna var helt avgörande. Avstånd och dåliga vägar gjorde en lokal missväxt mycket allvarligare. Handel som fungerade och hjälp som gick att få ökade chansen att klara sig.

Kylan kunde också påverka hur krig utkämpades. Vintern 1658 använde Karl X Gustav isen på de danska sunden och ledde sin armé till Själland. Marschen över Bält tvingade Danmark att sluta fred i Roskilde.

Köldperioden inträffade samtidigt som trettioåriga kriget 1618–1648 och andra stora konflikter. Arméerna behövde mat och resurser, vilket ibland gjorde det svårare att ordna försörjningen. Man kan ändå inte säga att kriget bröt ut på grund av temperaturerna. Klimat påverkar skördar och hunger mer direkt än det påverkar väpnade konflikter.

I Kina påverkade bristen på regn mycket. Lång torka under Mingdynastins sista år slog hårt mot jordbruket och matförsörjningen. Klimatet pressade ett samhälle som redan hade stora politiska och militära problem. Flera saker ledde till dynastins fall, men torkan försvårade läget.

Mot slutet av perioden slog en ny extrem vinter till. År 1709 drabbade svår kyla stora delar av Europa. I Frankrike kallas den fortfarande för le grand hiver, den stora vintern. Den hårda kylan visar att en väderkatastrof kan få stora följder under en längre kallperiod. År 1710 markerar inte slutet på den lilla istiden.

Stöd Historia Nu och lyssna på avsnitten utan reklam med Historia Nu Premium.

Bild: Jägare går genom ett snötäckt landskap. Samtidigt åker folk skridskor på isen på frusna dammar. Jägarna i snön från 1565 visar vinterliv under den lilla istiden. Målad av Pieter Bruegel den äldre. Kunsthistorisches Museum, Wien. Public domain via Wikimedia Commons.

Musik: Emotions Of Strings Choir av Valentina Gribanova, Storyblocks Label.

Klippare: Emanuel Lehtonen