101 historiska misstag är boken som ger dig chansen att lära av andras misstag du hinner aldrig göra alla själv. För du vill väl inte sluta som Axel von Fersen eller vara uppfinnaren av heroinet.
I avsnitt 85 av podden Historia Nu får du ta del av
ett urval av kapitlen från den underhållande boken 101 historiska misstag.
Journalisten Daniel Rydén berättar medryckande om misstag som
förändrat historiens gång. Kända och klassiska blundrar blandas med okända
och bortglömda missar. Det enda de har gemensamt är att de visar att det sällan
blir som man tänkt sig. Det kan till och med bli bättre.
Uppläsare är Fredde Granberg.
Foto av teckning på mordet på Axel von Fersen 1810 i
Stockholm, okänd konstnär, public domain.
I London är den politiska och ekonomiska makten koncentrerad till några få kvadratkilometer vid Themsen – Westminster för politiken och The City för ekonomin.
”Klockan sex varje kväll sänder BBC 4 den berömda klockans slag, live varje dag sedan 1922. En mikrofon är placerad uppe i klocktornet och så börjar artonnyheterna. Det brittiska parlamentets klocka, mer känd som Big Ben, är synonym med London och med brittisk politik. Radiolyssnarna hör slagen innan turisterna som samlas på marken gör det” inleder författaren och journalisten Katrine Marçal sin skildring om det politiska och ekonomiska Storbritannien – parlamentet och City of London. Inläsare är Kajsa Linderholm.
Sveaborgs
kapitulation i maj 1808 mitt under kriget mot Ryssland är ett av de mest kända
historiemoraliska problemen i svensk historia. Kommendanten Cronstedts kapitulation
är ett mysterium ända in i modern tid.
I enlighet med den svenska krigsplanen sattes en stark garnison in på Sveaborg utanför Helsingfors och fältarmén retirerade mot norr. Tanken var att när våren kom inleda ett motanfall med Sveaborg som brohuvud i södra Finland. Det blev aldrig så. Fästningen kapitulerade i maj 1808. Ansvarig för beslutet var kommendanten Carl Olof Cronstedt som genom kapitulation kom att gå till historien som förrädaren på Sveaborg.
I avsnitt
fem av Militärhistoriepodden diskuterar historikern Martin Hårdstedt och idéhistorikern
Peter Bennesved Sveaborgs tillkomst och betydelse som fästning i det svenska
riket.
Finska
krigets utbrott i februari 1808 var en konsekvens av de snabba och i många fall
oförutsägbara omkastningarna i det storpolitiska spelet under Napoleonkrigen. Fransmännens kejsare Napoleon och den ryske
tsaren Alexanders uppgörelse i Tilsit sommaren 1807 bäddade för det ryska
anfallet på Sverige som kom vårvintern 1808.
Fästningen
Sveaborg var på många sätt en unik skapelse med sitt havsnära läge och koppling
till skärgårdsflottan som utvecklades vid samma tid. Självklart står
kapitulationen och Cronstedt som person i centrum för avsnittet. Varför gav han
upp? Var han köpt av ryssarna? Vilka misstag gjorde han? Var situationen
hopplös? Hur ska vi bedöma hans val i efterhand? Var kapitulationen ett
psykologiskt drama? Fanns det separatister på fästningen som verkade för en
finsk anslutning till Ryssland? Frågorna är många.
En
viktig fråga är vilka konsekvenser fästningens kapitulation egentligen fick. Det
går att argumentera för att kriget inte alls var avgjort på grund av
fästningens kapitulation. Det fanns goda möjligheter för den svenska krigsmakten
att trots förlusten av fästningen vända kriget och tvinga ut ryssarna ur
Finland.
I
efterhand har historikerna sett lite olika på händelsen. En del har betonat att
det handlade om ett förräderi. Andra har varit mer förlåtande och till och med
uppfattat Cronstedts beslut som klokt och insiktsfullt. För en generation av
fennomaner och finsk nationella blev kapitulationen och det svenska nederlaget
1809 som resulterade i att Finland blev ryskt någonting positivt. En början på
vägen mot finsk nationell självständighet. Men det synsätt kan ifrågasättas som
en grov efterkonstruktion.
Bild: Utsikt
över Sveaborg av Augustin Ehrensvärd, public domain
Det är osäkert exakt när och vem som grundade Kalmar, men
staden blev under medeltiden ett skyltfönster för Sverige samt en tummelplats
för toppmöten och krig. Den praktfulla staden beskrivs som en mindre upplaga av
städer som Lübeck eller Brügge.
Kalmars historia utmärker sig från de första notiserna om Kalmarsund under vikingatiden till 1600-talet då den svenska regimen bestämde att staden skulle rivas och flyttas till Kvarnholmen.
I avsnitt 83 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, som är aktuell med boken Kalmar – Den begravda staden på Historiska Media.
I skrifter omnämns Kalmar som en borg på 1100-talet och
framträder som stad runt år 1200. Kalmars äldsta stadssigill som härrör från
mitten av 1200-talet är Nordens äldsta bevarade. I mitten av 1300-talet var
borgen i Kalmar rikets starkaste fästning. Vilket var nödvändigt då staden
utsattes för otaliga anfall och belägringar.
Nya arkeologiska utgrävningar i Kalmar visar att staden är
äldre än vad man tidigare trott. Bilden av den gamla nordiska metropolen har
förändrats i grunden. Kalmar växte fram i mitten på 1100-talet eller kanske
ännu tidigare.
Medeltida svenska städer var små med några hundra invånare.
Förutom Kalmar med sina 3000 invånare, Stockholm och Visby med runt 6000
invånare vardera. Men Kalmar var ett skyltfönster och det var hit man kom när
man skulle till Sverige. En prålig stad som skulle ta andan av besökarna – ett
mikrokosmos är av statustänkande.
Stadens strategiska läge i Östersjön gjorde Kalmar en viktig
mötesplats för den nordiska politiken under medeltiden. Det var ingen slump att
Kalmarunionen hette Kalmarunionen. Den formaliserades vid unionsmötet år 1397 i
staden.
Men Kalmar var också en handelsstad som dominerades av rika
handelsmän med tysk härkomst. Att Kalmar var en viktig handelsplats blir
tydligt med att staden, vid sidan om Visby, Viborg och Stockholm, fick en
ringmur år 1300.
Kalmarkriget 1611 blev början på slutet på stadens
storhetstid. Staden förstördes och efter en eldsvåda 1647 flyttades Kalmar till
Kvarnholmen. Med freden i Roskilde 1658 förlorade Kalmar sin gynnade position
som gränsstad till Danmark. Bara
stagnation återstod.
Musik:
Dance of the long night av Dorian Kelly, Storyblocks Audio
Sigismund (1566-1632) valdes till kung i Polen år 1587, men
han var långt ifrån den ende svenske regenten som försökte bli vald till kung i
landet som dominerades av en stor adel med orientaliska klädesdräkter.
I tusen år har svenskar och polacker mötts på slagfältet och i dynastiska äktenskap, ändå är grannlandet Polen ganska okänt för så många svenskar. Vi har haft polska drottningar och Polen en svensk kung. Två gånger har svenska arméer plundrat och ödelagt vårt grannland.
I avsnitt 82 samtalar programledare Urban Lindstedt med
journalisten och författaren Herman Lindqvist, som bor i Warszawa, och skrivit
boken Sverige-Polen – 1000 år av krig och kärlek.
Gustav Vasas älsklingsson Johan III gifte sig med den
katolska prinsessan Katarina Jagellonica från Polen i en tid när reformationen omvandlade
Sverige. Ett giftermål som utmanade brodern och kungen Erik XIV. Johan III:s
son Sigismund kom också att bli kung i Polen, men som katolik lyckades han inte
behålla den svenska tronen.
På 1500-talet sökte över 500 svenskar skydd i Polen undan
Vasakungars ilska. När Sverige levde under hård lutheransk ortodoxi där en
skolgång i en katolsk kyrka kunde leda till avrättning var Polen länge
religionsfriheten och yttrandefrihetens stamort på jorden. Senare har tusentals
polacker kommit till oss på flykt från förtryck, förföljelser och kommunism.
I Polens dramatiska historia finns det många
förbindelselänkar med den svenska historien. Men även om Sverige och Polen har
krigat mot varandra, var Polen inte av de svurna arvfienderna som Ryssland och
Danmark.
Musik: Chopin
Fantaisie-Impromptu No.4 Op.66 in C# minor, Storyblocks Audio
Bild: Sigismund Vasa som ung svensk kung i Polen av Martin
Kober, public domain. Kunsthistorisches Museum Wien.
De bördiga,
rika och tätbefolkade områdena i norra Frankrike och Flandern tillsammans med
norra Italien erbjöd goda möjligheter att försörja en marscherande armé. Krigen
kom samtidigt att styras i den riktning där det var enklast att underhålla en
armé. Därför satte underhållet i stor utsträckning ramarna för utrikespolitiken,
i stor utsträckning eftersom krig var det mest verksamma utrikespolitiska
instrumentet för Europas monarker från 1500-talet till 1800-talet.
Under den förindustriella perioden i historien var underhållet av trupperna en stor utmaning. Krigföring är omöjlig utan att soldaterna får mat, dryck och värme. Till detta kan läggas alla transporter av förnödenheter, materiel och ammunition. Att förflytta en armé på tiotusentals man med tillhörande svans av civila genom eget eller fientligt område ställde mycket stora krav på organisation och tillgång på mat, foder, fordon, hästar och inkvarteringsmöjligheter.
I avsnitt fyra
av Militärhistoriepodden diskuterar Martin Hårdstedt, professor i historia, och
Peter Bennesved, doktorand i idéhistoria, hur det var möjligt att underhålla en
armé. Vad åt soldaterna i fält? Hur mycket åt soldater och hästar?
Diskussionen
handlar även om hur underhållet påverkade och styrde krigföringen. I stora drag
går det att säga att möjligheterna att försörja och transportera arméerna
innebar att vissa delar av Europa mer ofta än andra blev krigsområden.
Under den
tidsperiod vi talar om gick utvecklingen mot allt större arméer som krävde allt
större resurser. De stater som fanns i Europa tvingades att förbättra sin
byråkrati för att kunna möta krigens nya krav. Ibland talar men om en ”militär
revolution”.
I takt med
att arméerna blev större krävdes bättre organisation av försörjningen.
Plundring som tillämpats under medeltiden fungerade inte längre.
Underhållsmetoderna förändrades och förfinades samtidigt som krigföringen
påverkades mot belägringskrigföring. En skicklig härförare var inte bara en god
taktiker på slagfältet utan lika mycket en god administratör av arméns
underhåll. Kanske var det främst det som utmärkte ledare som hertigen av
Marlborough, Gustav II Adolf och Fredrick den store.
Även det
civila samhället drogs in i krigföringen genom arméernas behov av
förnödenheter, transporter och inkvartering. En viktig insikt är att det är i
detta sammanhang vi finner krigets största konsekvenser. Det är i de
marscherande arméernas fotspår som vi ska leta efter krigets följder för det
civila samhället – inte på slagfälten.
Bild:
Soldater plundrar en gård under trettioåriga kriget av Sebastiaen Vrancx, Deutsches
Historisches Museum 2. The Bridgeman Art Library, Object 292256, public domain
När Thomas Anderssons fiskeskuta från Mollösund i Bohuslän
förliste tillsammans med sju män sommaren 1669 uppkom snabbt rykte om att
trolldom var orsaken till skeppsbrottet. Snart anklagades fyra kvinnor och två
män att ligga bakom.
Efter hårda förhör med tortyr och det förnedrande vattenprovet där alla som flöt på vattnet ansågs vara skyldiga dömdes de utpekade till döden och avrättades i april 1670. Händelsen var en av flera trolldomsrättegångar i Bohuslän, som hade startats med att Anna i Holta i juni 1669 anklagats för att gjort Sören Murmästare impotent med trolldom.
I avsnitt 81 av podden Historia Nu samtalar programledare
Urban Lindstedt med Göran Malmstedt, professor i historia vid Göteborgs
universitet och författare till boken En förtrollad värld – Förmoderna
föreställningar och bohuslänska trolldomsprocesser 1669-1672.
Redan på 1450-talet inleddes de första häxprocesserna i
Europa. Svårast drabbades Tyskland av trolldomsprocesserna. Under perioden
1560-1660 beräknas 30 000-35 000 ha avrättats i trolldomsrättegångar
i Europa. Framförallt kvinnor drabbades även om det fanns regionala skillnader.
I Sverige kulminerade trolldomsrättegångarna med närmast
obligatoriskt fällande domar och avrättningar runt 1668-1676. De största häxprocesserna skedde i Dalarna,
Norrland och Stockholm. Efter ett utpekande fälldes nästa alla anklagade efter
långa plågsamma förhör med tortyr och vattenprov. Vittnesmål från barn var
vanliga och små samhällen revs sönder när väl en person utpekats att i förbund
med djävulen utövat trolldom.
En förutsättning för att de otroliga trolldomsberättelserna
med måltider med djävulen, byte av skepnad från människa till djur och färder
till Blåkulla skulle kunna ligga till grund för hundratals dödsdomar var att
människorna såg på sin omvärlds som magisk. Djupt religiösa fanns det ändå
utrymme för en stark tro på magi och olika form av onda väsen.
Musik:
Voices In The Dark, Storyblocks Audio
Bild: Vattenprovet, anonymt träsnitt, Det Kongelige Bibliotek, Köpenhamn
Alfred Nobel chockade världen genom att testamentera huvuddelen av sin
förmögenhet, som i dagens penningvärde uppgick till 2,2 miljarder kronor, till
en fond vars avkastning skulle gå till pris åt dem ”som under det förlupne året
hafva gjort menskligheten den största nytta”.
Den svenske kungen Oskar II förargades över att Nobels fredspris skulle delas ut av det norska stortinget som arbetade allt mer högljutt för att Norge skulle lämna unionen med Sverige. Andra var kritiska till att pengarna skulle ges till utlänningar. Och en stor del av Nobels släktingar arbetade målmedvetet på att ogiltigförklara testamentet.
I avsnitt 80 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt
med journalisten och författaren Ingrid Carlberg som är aktuell med boken Nobel
– Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris.
Men vem var egentligen Alfred Nobel? Det finns en märklig motsättning inom
Alfred Nobels person där han ägnade en stor del av sitt liv att förbättra vapen
och militär teknik samtidigt som han instiftade Nobels fredspris och var vän
med fredsaktivister.
Alfred Nobel var en tillbakadragna uppfinnare som länge närde litterära
ambitioner, som blivit oerhört rik på sin uppfinning dynamiten. Alfred hade fått fadern Immanuels kreativitet
som uppfinnare, men var bättre på entreprenörskap än fadern och att faktiskt
tjäna pengar på sina patent.
Han levde relativt enkelt och tillbakadraget, men var oerhört generös mot
släkten, vetenskapsmän och ibland äventyrare och rena skojare.
Bild: Alfred Nobel av Emil Österman, Public Domain
Den franska främlingslegionens mest legendomspunna krigsinsats var det skoningslösa försvaret av den franska stödjepunkten i nordöstra Vietnam 1954. Slaget vid Dien Bien Phu 13 mars till 7 maj 1954 kommer alltid att förknippas med legionen och blev ett bevis för förbandets kompromisslösa lojalitet. Inte mindre än 1 500 legionärer stupade under slaget. Legionen förlorade inte mindre än 10 500 man i striderna i Vietnam.
Legionen skapades som en lösning på de problem man hade i Frankrike 1830 med utländska militära förband som kunde användas av maktmissbrukande diktatorer eller monarker. I legionen samlades alla de utländska militärer som tidigare varit en del av bland annat det rojalistiska schweizergardet.
I avsnitt tre
av Militärhistoriepodden samtalar historikern Martin Hårdstedt och idéhistorikern
Peter Bennesved om legionens ursprung och utveckling från dess tillkomst under
1800-talet till idag.
Den franska
främlingslegionen har alltid haft ett speciellt rykte omkring sig. Tusentals
unga män har genom legionens nästan tvåhundraåriga historia sökt sig till det
legendariska militära förbandet i jakt på äventyr, bort från fattigdom och
arbetslöshet eller från rättvisan och hot om fängelsestraff.
Legionen
fyller i dagens Frankrike en lite annan roll och tillåter till skillnad från
tidigare numera soldater med franskt medborgarskap. Legionen är i dagens
franska krigsmakt ett tydligt elitförband med särskilda krav. Men så har det
inte alltid varit. Största delen av dem som tjänstgjort i legionen har faktiskt
varit tyskar och legionen har sitt rykte till trots och sin hårda utbildning
inte alltid varit att betrakta som ett elitförband.
Inom
legionen byggs en särskild sammanhållning. Främlingslegionens medlemmar blir
del av en gemenskap som går utanför nationell lojalitet. De blir del av en ny
familj. ”Legionen är vårt fosterland!” uttrycker legionärerna saken. Soldaterna
förväntas kompromisslös lojalitet mot legionens hederskodex och lojalitet mot
andra legionärer. Denna sammanhållning har under legionens historia varit en
avgörande tillgång. Men vad innebär det egentligen?
Främlingslegionen
blev 1961 en del av den franska inrikespolitiken då legionen deltog i en
hotande statskupp därför att man motsatte sig att Algeriet blev självständigt.
Frågan är om lojaliteten då blev ett problem?
Främlingslegionen
har satts in under århundraden där franska intressen har varit hotade:
Algeriet, Krim, Mexiko, Indokina. Från sin bas i Algeriet kunde legionen sändas
ut över i stort sätt hela världen för att tjäna Frankrike.
Främlingslegionen
och förekomsten av legosoldater är en intressant företeelse som för tankarna
till dagens privata militära organisationer som Blackwater som tillhandahåller
tjänster militär karaktär. Vilken funktion har dessa organisationer? Vilken
lojalitet har dessa organisationers medlemmar?
Efterbörden av det bittra finska inbördeskriget år 1918 blev
13 500 döda i koncentrationsläger. Värst var förhållande i Dragsvik
utanför Ekenäs. Under några månader dog tusentals män i sina bästa år på grund
av svält, vattenbrist och ohyggliga hygieniska förhållanden. Rena avrättningar och
dödskjutningar förekom men de absolut flesta dog av de omänskliga förhållanden i
lägret, som med tiden blev en internationell skandal.
Efter ett bittert inbördeskrig präglat av terror från både den röda och vita sidan vann den vita sidan med tysk hjälp. Efter det relativt korta kriget som pågick från januari till maj 1918 internerades över två procent av den finska befolkningen – det handlade om rödgardister som begått övergrepp, men också tvångsrekryterade soldater och socialistiska sympatisörer som inte gjort sig skyldiga till några brott.
I avsnitt 79 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban
Lindstedt med författaren och historieläraren Sture Lindholm som skrivit boken Fånglägerhelvetet
Dragsvik – Massdöden i Ekenäs 1918
De värsta lägerförhållandena uppstod i militärförläggningen
Dragsvik utanför Ekenäs. Av tiotusen rödgardister som skulle ställas inför
rätta för högförräderi dog mer än 3000 män under några få sommarmånader år 1918
i koncentrationslägret i Dragsvik. Många fångar var redan utsvultna och sjuka
när de anlände till lägret eftersom de redan varit internerade i månader utan
ordentligt med mat.
Mängden fångar, men också ett hat mot den röda sidan, gjorde
att lägerledningen inte klarade av att hantera situationen. Svältkost, trängsel
och snusk blev en dödlig mix som inte förbättrades förrän en hemlig rapport
läckte till svensk press.
Lägerläkaren Toivo Ellilä skrev den 12 juni 1918: ”Vad
tjänar det till med någon sjukvård och läkarverksamhet här när det inte finns
mat. För att inte tala om sjukhusmat. Någon plats att placera patienterna. För
att inte tala om sängkläder och dylikt. Flera fångar ber att de ska skjutas
hellre än att svältas till döds här.”
