Kent Andersson, Historiska museet

Historia Nu 6: Guldskatterna som avslöjar forntida rov

De stora guldskatterna från folkvandringstiden som hittats i Sverige ruvar på hemligheter om tribut, rov, krigstjänst och trafficking.

Vem har inte drömt om att hitta en stenyxa, en gammal guldring eller kanske rentav en silverskatt från vikingatiden? Tureholmsskatten (12 kilo guld), Timboholmsskatten (sju kilo guld), Vitteneskatten (1,9 kilo guld) och Havorringen (800 gram guld) är några guldskatter som döpts efter platserna de hittats på. Det är inte bara arkeologer som gör sådana upptäckter. För många bönder har detta blivit verklighet när de plöjt sina åkrar, brutit sten och grävt diken.

Guldet kan ha varit lön till nordiska soldater som arbetade för Rom, tribut till germanska stammar eller förtjänsten från trafficking av slavar. En menig soldat i romerska armén fick fem solidusmynt per tjänstgöringsår. Ett solidusmynt skulle vara av rent guld och väga 4,54 gram. Det krävs minst 1 500 solidi för att uppnå en vikt på cirka sju kilo. Hunnernas kung Attila, däremot, fick vid mitten av 400-talet en årlig utbetalning från den östromerske kejsaren Theodosius II på över 150 000 solidi, samt en engångssumma på 432 000 solidi.

I sjätte avsnittet av podden Historia Nu samtalar programledaren Kristina Ekero Eriksson med arkeologen Kent Andersson om de mest spännande guldskatterna vi hittat i Sverige.  

Lyssna hos Soundcloud

Lyssna hos Acast  

Lyssna hos Itunes 

Enligt en gammal lag från 1600-talet måste upphittaren lämna in fynd av ädelmetall till staten – mot en hittelön. På så sätt har Historiska museet lyckats skapa en otrolig samling av värdefulla fornfynd som visas på Guldrummet i Stockholm. Här finns bland annat de tre väldiga halskragarna av rent guld, två från Västergötland och en från Öland, som är omkring 1500 år gamla.

Men inte bara gyllene ting hittas, tänk bara på manteln från Gerum i Västergötland som har drygt 2000 år på nacken, och som avslöjar ett mycket gammalt mord. Eller den stav, från Klinta på Öland, som en spåkvinna, en så kallad völva, haft i sin hand under vikingatiden för att förmedla kontakt med andevärlden.

Timboholmsskatten

Timboholmsskatten är med sina 7,1 kg en av Sveriges största guldskatter. Guldskatten hittades 1904 av Carl Wernlund och Per Rythén på gården Timboholms mark strax väster om Skövde.

Alla har inte varit så försiktiga när föremålen tagits upp ur jorden. 1881 skulle kyrkogården vid Vendels kyrka i Uppland utvidgas, och då påträffades flera båtgravar från vendeltid, från omkring 550-800 e. Kr. I gravarna låg hjälmar, svärd och sköldar. Traktens smed tog då tag i ett av svärden och högg med det, ”för att pröva om det var gott stål”.

En som däremot vårdar arkeologiska fynd ömt, är arkeologen Kent Andersson, som är chef för samlingarna på Historiska museet. Han har valt ut 30 av museets klenoder och utifrån dem skrivit boken ”Völvor, krigare och vanligt folk – berättelser om järnåldern”.

Medeltidens fotboll

Historia Nu 5: Fotbollens våldsamma historia

Den våldsamma folkfotbollen i det medeltida England förbjöds upprepade gånger av kungamakten. Men fotbollen gick inte att tygla förrän på 1800-talet då en bättre organiserad polis satte stopp för gatufotbollen. Tack och lov övervintrade fotbollen på engelska överklasskolor där sporten blev ett medel för att härda överklassens barn.

Fotbollens historia är lång. Det fanns fotbollsliknande spel i Kina 2500 år f.kr – inom tsu chu kunde man både dribbla och sparka bollen genom hål i ett draperi. Latinamerikas azteker hade en bollsport där förlorarna offrades till gudarna.

I det medeltida Europa fanns det exempel på våldsam fotboll i Italien, Frankrike och England. Men det var den medeltida engelska folkfotbollen som utvecklades till dagens fotboll och blev världens största sport.

I podcasten Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med idrottshistorikern Åke Jönsson som skrivit ett stort antal idrottshistoriska böcker. Bland annat Fotboll – Hur världens största sport växte fram.

Lyssna hos Soundcloud

Lyssna hos Acast  

Lyssna hos Itunes 

Continue reading →

Adolf Hitler

Historia Nu 4: Det var i München Hitler blev nazist

Det var i kulturstaden München i Bayern som Adolf Hitler gick från att vara misslyckad hötorgskonstnär till obestridlig ledare för ett nazistparti som styrde Tyskland under tolv år och skapade en världsbrand. Det var i München som Hitler radikaliserades och blev glödande antisemit, enligt idéhistorikern Svante Nordin.

Den 25 maj 1913 steg den 24-åriga Adolf Hitler av tåget i München. Bakom sig hade han några eländiga år i Wien där han misslyckats med att komma in på konsthögskolan vid två tillfällen. Framför sig hade han första världskriget där han på västfronten skulle delta som ordonnans vid ett bayerskt regemente och dekoreras flera gånger. Första världskriget blev ett krig som mångt och mycket skapade den Hitler som världen skulle lära känna.

I det fjärde avsnittet av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Svante Nordin, professor i idé och lärdomshistoria vid Lunds universitet om Hitlers München. En stad med ett flödande kulturliv, som efter första världskriget slits sönder av politiska konflikter och blev födelseplatsen för den mest destruktiva politiska rörelse världen har skådat.

Lyssna hos Soundcloud

Lyssna hos Acast  

Lyssna hos Itunes 

Continue reading →

Återvinning med förhinder

Historia Nu 3: Sopgrisarnas oblida öde i stadens tjänst

Stockholm var ända fram till 1800-talet en av Europas mest smutsiga städer med läckande latringropar och sopnedkast rakt ner på gatan. Sophanteringen var länge bristfällig, men för att förhindra koleraepidemier på 1800-talet fick vi kommunal renhållning med både latrintunnor och sopgrisar i stadens tjänst.

De växande städerna under medeltiden var smutsiga och ohälsosamma. Borgarna var ålagda att hålla rent framför sina egna dörrar och de som kastade avfall framför sin grannes hus hotades med åtta dagar i fängelse på vatten och bröd. Men det fungerade dåligt – träck, hushållsavfall och aska blandades på gatorna.

Stockholmarna brukade göra sina behov på avträden över stora latringropar som ofta läckte ut på gatorna. I slutet av medeltiden byggdes offentliga dass vid Stockholms stränder. Mycket av avfallet åts upp av alla grisar som gick fritt i staden.

I det tredje avsnittet av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med historikern Ylva S. Sjöstrand, historiker verksam vid Stockholms universitet, om hur synen på sopor har förändrats – från att ha varit en resurs till ett problem och en resurs igen. För sin avhandling Stadens sopor mottog hon det prestigefyllda Cliopriset 2015.

Lyssna hos Soundcloud

Lyssna hos Acast  

Lyssna hos Itunes 

 

Gustav  Vasa utfärdade  1557 en vältalig  förordning som stadgade:

“att ingen orenlighet måtte bliva hållen, antingen på gatorna,  i rännstenarna eller vid hamnarna, och där några finnes, som  icke vilja hålla rent för sina hus, och på de platser  som dem bör att  hålla rent, desamma  skola bliva straffade  till penningar och häkte  … Skola ock alla rännstenar göras rena två resor om veckan,  begynnandes överst  i staden,  och hålle sedan  på ordenteligen efter varandra,  till dess de lyckta nederst vid  sjön. …..Vilken därvid ohörsam eller  försummelig befinnes, den skall första  och andra gången böte en mark, tredje resan tre marker  ock sedan dubbelt upp var gång …

 

Det finns uppgifter om utländska diplomater som svimmat av stanken på Stockholms gator och 1641 förbjöds de sopnedkast som släppte ut både fast och flytande avfall direkt på gatan.  Annars var det bödeln och hans assistenter som skulle ta hand om sopor.

På 1800-talet hämtades avfall av hjon från staden arbetsinrättningar, så kallade pudrettkärringar, som berusade kunde snubbla och spilla ut allting. I Aftonbladet, 1853, beklagade sig en skribent över det hela ”… att dessa ofta i förvägen mindre nyktra personer under utförande av sitt åliggande bliva ännu rusigare och att man således får se dem med sin tunna ragla framåt gatorna…”.

Koleran ändrade synen på renhållning

Ankomsten av kolera till Sverige 1834 förändrade synen på renhållning i landet och gjorde renhållning till en kommunal angelägenhet i Sverige.

År 1859 fick Stockholm ett kommunalt renhållningsverk för främst latrinens bortforslande och latrintunnorna började hämtas av män, s.k. budare. Anläggandet av avlopp för dagvatten inleddes i Stockholm 1868, men vattenklosetter fick först 1909 anslutas till avloppssystemen.

Återvinning har en lång historia i huvudstaden där man från 1895 lät grisar äta av hushållsavfallet på Lövsta renhållningsstation. Tanken var att grisarna skulle säljas som fläsk tillbaka till staden. Det som inte blev uppätet skulle avyttras som gödningsämnen. Tyvärr dog dock de flesta av svinen. Redan 1899 upphörde också verksamheten med grisarna i Stockholm.

I början av 1900-talet var en stor del av avfallet hästgödsel och bajs. 1907 skulle stockholmarna slänga soporna i två separata behållare. Dels organiskt avfall, eller gödselsopor som det hette, i en behållare, dels icke-organiskt, eller så kallade skräpsopor, i en annan behållare. Staden började att ta till vara på avfall genom att sälja det som gödsel till jordbruk runt om staden.

Men med konsumtionssamhällets framväxt blev avfallet allt mer likt dagens avfall av plast och papper och soporna brändes eller lades på soptipp i allt högre utsträckning. Soporna brändes utan att man tog tillvara på energin.

Till slut anslöts avfallsförbränningen till fjärrvärmesystem och rökgasrening infördes och ledde till kretsloppslösningar på avfallsproblemet. Kanske får vi se sopgrisarnas återkomst en dag.

Pestoffer begravs

Historia Nu 2: Pesten år 1710 dödade 22 000 stockholmare

Pesten i Stockholm anlände i slutet av juni år 1710 på skeppet Stäkesund från Pärnu på andra sidan Östersjön. Strikt 40 dagars karantän rådde eftersom det ryktades om pesten i Polen, men en skeppare struntade i karantänen och föll död ner under en måltid på Erstavikskrogen. Snart rapporterades fler misstänkta dödsfall.

I det längsta ignorerade Stockholms myndigheter rapporterna om dödsfall i pest. Resultatet blev den värsta katastrof som har drabbat Stockholm. Det var först i september som myndigheterna rapporterade att pesten drabbat huvudstaden och då var redan dödstalen höga.

I andra avsnittet av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten och författaren Magnus Västerbro som skrivit boken Pestens år – Döden i Stockholm 1710.

Lyssna hos Soundcloud

Lyssna hos Acast  

Lyssna hos Itunes 

 

Continue reading →

Hjälm från Vendeltiden

Historia Nu 1: Gamla Uppsalas hemligheter avkodas

Gamla Uppsalas kungshögars mystik lever kvar trots eller tack vare den omfattande utgrävningen för sex år sedan då det fantastiska stolpmonumentet upptäcktes. Stolpmonumentet som pryddes med hästhuvuden väcker fantasin om en svunnen tid när dagens Sverige grundlades.

I det första avsnittet av podden Historia Nu avkodas Gamla Uppsalas hemligheter av arkeologen och journalisten Kristina Ekero Eriksson som är aktuell med boken Gamla Uppsala – Människor och makt i högarnas skugga. Programledare är journalisten Urban Lindstedt.

Lyssna hos Soundcloud

Lyssna hos Acast  

Lyssna hos Itunes 

Continue reading →