Ärren efter Tredje rikets hårda barnuppfostran

Spela avsnitt
Barnuppfostran i Tredje Riket

I Tredje riket skulle barn behandlas med känslomässig distans, och föräldrarna fick inte ge efter för barnets behov av tröst eller omsorg. Allt utifrån läkaren Johanna Haarers skrifter om barnuppfostran. Det ansågs skapa svaga och beroende individer, vilket var oacceptabelt enligt nazistisk ideologi.

Haarers tankar om barnuppfostran hade stort inflytande på miljontals tyska familjer i Tredje riket. Och hon var inte okänd i Sverige heller. Målet var att bryta ner barnens vilja för att skapa en generation som var lojal mot staten, känslomässigt avtrubbad och beredd att offra sig för nationens större syfte.

I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med journalisten Diana Olofsson som är aktuell med boken Tyrannen – Mormor och arvet efter Nazityskland.

I Nazityskland skrev läkaren Johanna Haarer flera böcker om barnuppfostran som hade enorm genomslagskraft. I boken ”Die deutsche Mutter und ihr erstes Kind” (Den tyska modern och hennes första barn) gavs det råd om hur mödrar skulle uppfostra sina barn i enlighet med nazistiska ideal. Haarers varnade för att visa för mycket ömhet och tröst till barn, vilket hon ansåg skulle skapa svaga och beroende individer, eller som hon uttryckte det, ”tyranner”. Hennes böcker uppmuntrade föräldrar att behandla barn som soldater i miniatyr, där känslomässig distans var avgörande för att uppnå målet om en disciplinerad och hård vuxen.

Många av de som fostrades enligt dessa principer bar med sig de psykologiska ärren långt efter kriget. Depression, ångest och en känslomässig avstängdhet blev vanliga konsekvenser av denna uppfostringsmetod, och de familjeband som normalt sett skulle ha präglats av kärlek och stöd ersattes ofta av skuld, rädsla och skam.

1977 myntade Katharine Rutschky begreppet svart pedagogik om uppfostringsidealen som hade präglat Tyskland även före Tredje riket. Svart pedagogik är en disciplinär och straffbaserad uppfostringsfilosofi som förespråkar hård disciplin, känslomässig distans och lydnad som de främsta målen i barnuppfostran. Svart pedagogik har sitt ursprung i den tidigmoderna tidens syn på barnuppfostran som en nödvändig, ofta brutal, process för att förvandla barn till lydiga medborgare. På 1600- och 1700-talen betraktades barn som naturligt vilda och okontrollerbara, och det var upp till föräldrar och auktoritetsfigurer att disciplinera och forma dem. Här blev straff, både fysiska och psykiska, centrala verktyg för att forma barnets vilja och beteende.

Denna ideologi hade särskilt stor inverkan i upplysningstidens Europa, där militär disciplin och auktoritära strukturer genomsyrade samhällets olika skikt, inklusive familjelivet. Med tiden blev dessa principer inbäddade i många delar av den tyska kulturen och pedagogiska traditioner, och dessa idéer skulle senare komma att spela en viktig roll i Nazitysklands uppfostringspolitik.

Den tidiga svarta pedagogiken baserades också på religiösa idéer om synd och frälsning. Barn ansågs ha en inneboende syndig natur som behövde undertryckas genom disciplin och lydnad. Föräldrar och lärare fick lära sig att hålla barnen i strikt kontroll för att hindra dem från att utveckla oacceptabla beteenden. I Tyskland under 1800-talet förstärktes dessa idéer genom den militära kulturen och den auktoritära staten. Den preussiska skolan var ett exempel på en institution som tillämpade hård disciplin, och den tyska armén förde vidare dessa värderingar till civilsamhället. Här började man tala om barn som framtida soldater och nyttiga medborgare, och det var statens och föräldrarnas plikt att säkerställa att de blev hårdföra, känslokalla och beredda att offra sig för nationen.

Musik: Sång från Hitlerjugend. Maerkische Maedel, maerkische Buben – Jugend will marschieren – Heute geht’s zum Tor hinaus. Internet Archice. Public Domain

Bild: Nazistledaren Reichel från Erdmannsdorf i Sachsen med sin fru och sina tolv barn. Mamman bär moderskorset. Fem söner finns i den tyska Wehrmacht; den sjätte är hos Reich Labour Service. De yngre barnen är alla medlemmar i nazistiska ungdomsorganisationer. De yngsta tjejerna har Wolfsangel-symboler på sina klänningar; symboler för Deutsche Kinderschar (drivs av lokala NS-Frauenschaft-grupper för barn 6-10). Den äldre systern bär uniformen från Bund Deutscher Mädel (BDM) Bundesarchiv, Bild 183-J15063 / CC-BY-SA 3.0. Wikimedia Common.

Lyssna också på Adolf Hitler – grandiosa konstnärsdrömmar.

Klippare: Emanuel Lehtonen

Presenteras av

Urban Lindstedt är journalist och poddare med ett stort intresse för historia.

Mer av denna podcast

Historia Nu
Avsnitt 359
%d bloggare gillar detta: