Norrland utvecklade en egenartad kultur under forntiden, präglad av jakt, fiske och fångst, samt tidiga handelskontakter med både öst och väst. På ett område som upptar halva Sveriges yta möttes olika människor, språk och traditioner.
De första norrlänningarna kom från olika håll för 10 000 år sedan. Från väster kom grupper som rörde sig inåt landet från den norska Atlantkusten och från öst migrerade grupper från Karelen och Ryssland.
Detta är det första av två avsnitt om Norrlands historia där programledaren Urban Lindstedt samtalar med författaren och historiepoddaren Robin Olovsson som är aktuell med boken Historien om Norrland – Dimmans land: från istid till hungerår.
Att människor kom från både väst och öst präglade regionens tidiga historia och skapade en mångfaldig kulturell grund. Och Norrlands historia har inte alltid passat in i 1800-talets nationalistiska historieskrivning.
Norrlands historia präglas av interaktioner mellan olika folkgrupper, där samer, kväner, finnar och senare svenska nybyggare delade regionens vidsträckta landskap. Dessutom har externa influenser, från vikingar till handelsförbindelser med Ryssland och Östersjöområdet, spelat en avgörande roll i att forma de kulturella och ekonomiska mönstren i regionen. Norrlands tidiga befolkning var inte isolerad, utan en del av större kulturella och ekonomiska nätverk. Redan under stenåldern ser vi tecken på kontakter med andra regioner.
De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet i Norrland har hittats på platser som Aareavaara nära Pajala, där arkeologiska fynd visar att människor redan för cirka 10 000 år sedan rörde sig i området. De tidiga invånarna i Norrland levde i huvudsak som jägare och samlare.
Fynd från platser som Vuollerim, där en stenåldersbosättning grävdes fram, ger en bild av hur dessa tidiga samhällen fungerade. Vuollerim, som dateras till cirka 6 000 år sedan, visar att människorna redan då levde i organiserade grupper och byggde permanenta strukturer som hyddor. De rörde sig mellan säsongsbaserade läger beroende på vilka resurser som var tillgängliga under olika tider på året. Ett sofistikerat system av basläger och mindre jaktstationer gjorde det möjligt att maximera nyttjandet av naturens cykler.
Landhöjningen, som skedde snabbare i Norrland än i andra delar av Sverige, förändrade kontinuerligt kustlinjer och skapade nya områden för bosättning och jakt. De älvar som meandrar genom regionen blev inte bara viktiga för fiske utan fungerade också som transportleder och kulturella sammanlänkningspunkter.
Samerna är en av de äldsta kontinuerliga folkgrupperna i Norrland och har befolkat området i tusentals år. Deras livsstil har traditionellt kretsat kring jakt, fiske och renskötsel, aktiviteter som anpassats till regionens karga klimat och varierande natur. Samerna utvecklade ett nomadiskt levnadssätt där renskötseln spelade en central roll, särskilt under senare historiska perioder.
Kulturellt sett har samerna utvecklat en rik tradition av jojk, hantverk och religiösa ceremonier, där deras världsbild är nära knuten till naturen. Föreställningar om att olika landskap och djur är besjälade har präglat deras andliga liv och dessa idéer speglas även i arkeologiska fynd som hällristningar och föremål.
Relationen mellan samerna och andra folkgrupper har varit komplex. Under forntiden och tidig medeltid var deras kontaktnät omfattande och sträckte sig över hela norra Fennoskandien. Handelsrelationer etablerades tidigt med kväner, finnar och senare nordiska folk, där samerna erbjöd pälsar, fisk och andra naturresurser i utbyte mot metaller och verktyg.
Kvänerna, en historisk folkgrupp som omnämns i både nordiska och utländska källor, levde i områden som idag motsvarar norra Finland och delar av Norrbotten. De var ett jordbrukande och handelsinriktat folk vars samhällen ofta var organiserade längs älvarna. Deras roll i regionen var betydande, inte minst genom deras relationer med samerna och andra grupper.
Kvänernas närvaro i Norrland är tydlig i de tidiga handelsnätverk som växte fram i regionen. De agerade ofta som mellanhänder mellan samerna i norr och de nordiska och slaviska områdena i söder och öst. Historiska källor från vikingatiden nämner kväner som både bundsförvanter och rivaler till nordiska kungar, vilket antyder att deras samhällen var välorganiserade och mäktiga.
Under vikingatiden, som varade från cirka 800 till 1050 e.Kr., blev Norrland en del av de större nordiska handels- och maktnäten. Vikingarna betraktade regionen som en källa till värdefulla resurser, särskilt pälsar, sältran och fiskeprodukter. Trots att Norrland låg bortom de nordiska maktcentrumen etablerades handelsplatser och tillfälliga bosättningar längs kusten och älvarna.
Relationerna mellan de olika folkgrupperna i Norrland har alltid präglats av en balans mellan samarbete och konflikt. Handeln fungerade ofta som en förenande kraft, där utbytet av varor och idéer skapade en viss ömsesidig beroendeställning. Samtidigt ledde konkurrensen om resurser, särskilt efter den svenska statens expansion i regionen, till ökade spänningar.
Bild: Carta Marina, skapad av Olaus Magnus år 1539, är en detaljerad och fantasifull karta över Norden. Olaus Magnus lade ner tolv års arbete på kartan innan den trycktes i Venedig år 1539. Kartan utgjorde ett förarbete till Olaus Magnus storverk Historia de gentibus septentrionalibus – Historia om de nordiska folken, och av kartans bilder återfinns över hundra även i boken. Wikimedia Common. Public Domain
Ljud: Electra To The Baltic Sea Full. Giuseppe Rizzo. Storyblock Audio
Lyssna också på Samerna och koloniseringen av Norrland.
Klippare: Emanuel Lehtonen
