Från att ha betraktats som gudarnas straff växte det fram en ny syn på psykisk sjukdom i slutet på 1700-talet. Vansinne började med hjälp av vetenskapen att betraktas som en sjukdom. Det uppstod en vilja att förstå och bota psykiska sjukdomar genom samtal, empati och en djupare relation mellan patient och behandlare.
Med en vetenskaplig syn på sjukdomar tog läkarna över behandlingen av psykiska sjukdomar från prästerna. Även vårdinstitutioner utvecklades och inreddes för att främja läkande, med fokus på ordning, avskildhet och struktur.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Cecilia Riving, docent i historia vid Lunds universitet och aktuell med boken Hela Människor – Patientmötet i behandling av psykisk ohälsa från sent 1700-tal till 1924.
När medicinska förklaringar började ersätta religiösa sågs galenskap som en sjukdom kopplad till rubbningar i hjärnan och nervsystemet. Hospitalen blev under tidigt 1800-tal alltmer centrala i hanteringen av psykiska sjukdomar.
Läkare och andra vårdprofessioner utvecklade en individualiserad syn på patienten . Relationen mellan kropp och själ blev en nyckelfråga. Läkarnas roll var inte bara var att ordinera mediciner eller behandlingar, utan också att möta patienten som en hel person med unika behov och erfarenheter.
De psykiatriska behandlingarna kombinerade vetenskapliga ambitioner och moraliserande inslag. Behandlingarna innebar ofta en sorts social uppfostran och inkluderade allt från arbete och fasta rutiner till sängläge och isolering.
Under 1800-talet genomgick den svenska sinnessjukvården en modernisering och professionalisering, starkt influerad av kontinentens medicinska ideal. Hospitalen omvandlades till behandlingsanstalter där patienter skulle mötas med värdighet och respekt. I praktiken fungerade hospitalen som en avlastning för lokalsamhället då de tog hand om personer som inte kunde vårdas på annat håll. Det var ofta våldsamma och arbetsoförmögna individer som skickades till hospitalen.
En annan behandlingstradition var animal magnetism som, enligt den tyske läkaren Franz Anton Mesmer, var en kraft som genomsyrade kosmos och påverkade människans organism. Metoden introducerades som en spektakulär terapeutisk teknik strax före den franska revolutionen och upplevde en andra storhetstid i Tyskland under romantiken, omkring 1810–1840. I Sverige praktiserades denna lära under gustaviansk tid, särskilt av swedenborgare och frimurare. Åren 1815–1821 publicerade läkaren Pehr Gustaf Cederschiöld flera skrifter om ämnet.
Senare under 1800-talet användes hypnos, en metod som växte fram ur magnetismen och som kunde fungera både som medicinsk praktik och populär underhållning. Flera svenska läkare, däribland Poul Bjerre, använde hypnos som var en direkt föregångare till den moderna psykoterapin.
Vid sekelskiftet 1900 introducerade Sigmund Freud psykoanalysen, som kom att förändra förståelsen av psykisk ohälsa. Genom samtal och analys av det omedvetna försökte Freud nå de bortträngda konflikterna som ansågs orsaka sjukdomen. Psykoanalysen ersatte äldre metoder som hypnos och suggestionsterapi, och betonade individens livshistoria som central i behandlingen .
Bild: Mesmerimsterapi. En behandlare hypnotiserar patiententen till trans. Gravyr av Dodd från boken A Key to Physic av Ebenezer Sibly från 1794. Wikipedia, Public Domain.
Musik: Malevolent Maze Of Madness av Saowakhon Media, Storyblock Audio.
Lyssna också på När isoleringscell skulle reformera brottslingar.
Klippare: Emanuel Lehtonen