Bara några mil från huvudstaden Helsingfors i Porkala upprättade Sovjetunionen i september 1944 en militär enklav i enligt med vapenstilleståndsavtalet efter fortsättningskriget. Arrendet skulle gälla i 50 år. Nu kunde sovjetiskt artilleri nå huvudstaden. Drygt sjutusen människor tvingades lämna sina hem innan sovjetiska trupper tog över det bördiga jordbrukslandskapet i Porkala.
Oväntat återlämnades Porkala till Finland den 26 januari 1956. De återvändande invånarna mötte bunkrar, igenvuxna åkrar och hus som rivits eller byggts om. En halvsekellång sovjetisk närvaro blev i stället den drygt elva år långa Porkalaparentesen.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Rasmus Marjanen och Christoffer Holm, doktorander i historia vid Åbo Akademi, om Porkalaparentesen. De har bland annat arbetat med dokumentären Porkala – röster från parentesen som går att se på Kunskapskanalen.
Arrendeområdet omfattade omkring 380 kvadratkilometer land bara ett par mil från Helsingfors. Efter vapenstilleståndet hade invånarna omkring tio dagar på sig att lämna området före det sovjetiska övertagandet den 29 september 1944.
Från Porkala evakuerades 7 272 människortillsammans med sitt lösöre och omkring 8 000 husdjur. Skördar skulle bärgas, möbler flyttas och jordbruksredskap föras bort under extrem tidspress när det saknades transportmedel. Finland behövde samtidigt ordna nya hem åt över 400 000 människor från de avträdda områdena i Karelen, medan befolkningen i norr evakuerades inför Lapplandskriget mot de tyska styrkorna.
När den finländska befolkningen hade lämnat området byggde Sovjetunionen upp en sluten militärzon. Som mest uppskattas omkring20 000 sovjetiska soldater och 10 000 civila ha bott i området, även om olika källor anger något olika siffror. Där levde officersfamiljer och annan civil personal, och det fanns skolor, daghem, sjukhus, butiker och kulturverksamhet. Samtidigt byggdes kaserner, bunkrar, försvarsanläggningar, en militärhamn och ett flygfält i Friggesby.
Porkala hade en föregångare i Hangö udd. Efter vinterkriget 1940 tvingades Finland arrendera Hangö till Sovjetunionen som marinbas. De sovjetiska styrkorna lämnade området i december 1941, sedan fortsättningskriget hade förändrat det militära läget kring Finska viken.
När Finland sökte sig ur kriget 1944 återkom kravet på en sovjetisk bas. I vapenstilleståndsavtalet i Moskva den 19 september 1944 avstod Sovjetunionen från sina rättigheter till Hangö men krävde i stället Porkala som marinbas under 50 år. Valet var strategiskt. Porkala ligger vid en av Finska vikens smalare delar, mittemot det då sovjetkontrollerade Estland. Med kustartilleri och andra militära resurser på båda sidor av viken kunde Sovjetunionen kontrollera sjövägen mot Kronstadt och Leningrad.
Porkalas betydelse var också politisk. Arrendeområdets östra gräns låg bara omkring 18 kilometer från Helsingfors. Sovjetiskt artilleri hade kunnat beskjuta huvudstaden, och närvaron av en stor militärbas så nära landets politiska centrum fungerade som en ständig påminnelse om Finlands utsatta läge efter kriget.
Kustbanan mellan Helsingfors och Åbo gick rakt genom det sovjetiska arrendeområdet. Under de första åren var genomfarten stängd och tågen fick ledas andra vägar. Men den 7 november 1947 återupptogs genomfartstrafiken, men under strikt kontroll. Vagnarnas fönster täcktes med skivor och sovjetiska lok drog tågen genom området mellan Köklax och Täkter. Resenärerna var förbjudna att försöka se ut under färden. Passagerarna färdades alltså genom södra Finland utan att få se landskapet utanför. Sträckan fick därför det träffande smeknamnet ”världens längsta järnvägstunnel”.
Hösten 1955 kom det oväntade beskedet att Sovjetunionen var berett att lämna Porkala nästan fyra decennier före arrendetidens slut. Det fanns flera orsaker. Efter Josef Stalins död 1953 började ett politiskt töväder under Nikita Chrusjtjov, och den sovjetiska ledningen ville framställa sig som mer inriktad på fredlig samexistens. Att lämna Porkala kunde därför också användas som en utrikespolitisk gest.
Samtidigt hade Porkalas militära betydelse minskat. Den strategiska tyngdpunkten i Östersjön hade förskjutits, den militära tekniken förändrades och basen var kostsam att upprätthålla. Därmed vägde nyttan av den fasta marinbasen inte längre lika tungt som 1944.
Den 26 januari 1956 återgick Porkala till finländsk förvaltning. Klockan 13 undertecknades överlåtelseprotokollet på Sovjetunionens ambassad i Helsingfors. Därefter gick finländska styrkor in i området. Civilbefolkningens rörelsefrihet var fortfarande begränsad under den första tiden medan området kontrollerades och röjdes.
De tidigare invånarna mötte ofta en hembygd som hade förändrats kraftigt. Hus hade rivits eller byggts om, skog hade avverkats och åkrar låg igenvuxna. Bostäder hade delats upp för fler familjer och ekonomibyggnader hade fått nya funktioner. Kyrkslätts medeltida S:t Mikaels kyrka hade under arrendetiden bland annat använts som officersklubb och förråd och var i dåligt skick när området återlämnades. Andra kyrkor fick andra funktioner; Degerby kyrka användes bland annat som samlingslokal och biograf.
Återuppbyggnaden blev omfattande, men många återvände. Åkrar röjdes, hus reparerades och Porkala blev åter en del av det civila Finland.
Bildtext: Efter drygt elva år under sovjetisk kontroll återvände Porkala till Finland den 26 januari 1956. Återlämnandet blev en symboliskt viktig händelse under det kalla krigets första årtionde. Foto: U. A. Saarinen, 1956. JOKA Journalistic Photo Archive, U. A. Saarinen Collection, Riksantikvarieämbetet/Museiverket. CC BY 4.0. via Finna.
Musik: Cmin Sadness av Jason Donnelly, Storyblock Audio
Källor och litteratur
• Marjanen, Rasmus. ”Porkalaparentesen – ett kalla krigets drama vid Helsingfors tröskel.” Historikerbloggen, Åbo Akademi, 6 februari 2024.
• Uppslagsverket Finland. ”Porkala”.
• Yle. Material om Porkalaparentesen och återlämnandet 1956.
• Wikipedia. ”Porkalaområdet”.
Klippare: Emanuel Lehtonen