Den 20 november 1945 fördes Hermann Göring, Joachim von Ribbentrop, Wilhelm Keitel och Karl Dönitz och arton andra högt uppsatta ledare inom Tredje riket in i rättssalen i Nürnberg. De åtalade hade varit arkitekterna bakom ett av historiens mest brutala krig och folkmord.
Aldrig tidigare hade en hel nations ledarskap ställts till svars för brott utan motstycke i mänsklighetens historia. Nürnbergrättegångarna blev inte bara en uppgörelse med nazismens oerhörda brott – de reformerade också internationell rätt i grunden. Här föddes folkrätten.
I detta ett premiumavsnitt av podden Historia Nu, som enbart är tillgänglig i sin helhet för dem som prenumerar på Historia Nu Premium, diskuterar programledaren Urban Lindstedt med Ulf Zander, professor i historia vid Lunds universitet om hur Nürnbergrättegångarna organiserades, genomfördes och vilka konsekvenser de fick.
Ni kan stödja Historia Nu För 60 kr/mån (lanseringspris) eller 750 kr/år för att försäkra poddens framtid samt få två extra avsnitt varje månad och alla vanliga avsnitt reklamfria.
Redan 1943, medan kriget fortfarande pågick, planerade de allierade hur nazistiska krigsförbrytare skulle ställas till svars. I Moskva 1943 antog USA, Storbritannien och Sovjetunionen en deklaration om att lokala förbrytare skulle dömas på plats, medan de ansvariga på högsta nivå skulle prövas i en internationell domstol.
Efter Tysklands kapitulation i maj 1945 samlade sig segrarmakterna USA, Storbritannien, Sovjetunionen och Frankrike i London och inrättade den Internationella militärtribunalen. Ytterligare 19 länder anslöt sig, vilket gav rättegången en stark folkrättslig förankring. Domstolen placerades i Nürnberg i den amerikanska ockupationszonen, eftersom rättspalatset klarat kriget relativt oskadat i kriget och att amerikanarna hade mest resurser för att genomföra uppgiften, men staden hade också ett symbolvärde som nazistiskt propagandacentrum.
Bevismaterialet bestod av miljontals dokument, vittnesmål, filmupptagningar och ögonvittnesskildringar från överlevande och andra förövare. Domstolen kunde luta sig mot tidigare internationella avtal, såsom Versaillesfördraget, Haagkonventionerna och Kelloggpakten från 1928, där krig som medel för konfliktlösning förklarades förbjudet.
Flera av de främsta förbrytarna som Adolf Hitler, Goebbels och Hermann Himmler hade redan begått självmord. Totalt stod 22 av nazisternas främsta ledare åtalade – från Hermann Göring och utrikesminister Joachim von Ribbentrop till militärledare som Wilhelm Keitel och Karl Dönitz, samt ideologer som Alfred Rosenberg och Julius Streicher.
Åtalet omfattade tre huvudbrottstyper:
- Brott mot freden – planering och genomförande av aggressionskrig.
- Krigsförbrytelser – övergrepp mot krigets lagar, som mord på krigsfångar och civila.
- Brott mot mänskligheten – en ny kategori inriktad mot folkmord, deportationer och förföljelse. Försvararna hänvisade till att de ”bara följt order”, men domstolen avvisade detta som straffbefriande, vilket blev ett prejudikat som gäller än i dag.
Den tredje punkten – brott mot mänskligheten – var en rättslig nyhet. Den skapades för att kunna åtala handlingar som folkmord, deportationer och systematiska förföljelser även i fredstid.
De åtalade förnekade brott och hävdade ofta att de bara ”följt order”. Men domstolen avvisade detta som giltig försvarslinje – ett avgörande prejudikat för framtida rättsfall.
Ett känsligt dilemma var att Sovjetunionen, en av domarmakterna, själv brutit mot folkrätten genom att invadera Polen, Finland och Baltikum. Detta faktum behandlades i praktiken med tystnad under processen, något som bidragit till kritiken om att rättegången var ”segrarnas rättvisa”.
Domarna föll den 1 oktober 1946. Elva åtalade – däribland Göring, Keitel och Ribbentrop – dömdes till döden genom hängning. Tre fick livstids fängelse. Albert Speer, rustningsminister, lyckades undvika dödsstraff genom att visa ånger och ta visst ansvar. Tre åtalade frikändes helt, vilket visade att rättegången inte bara var ett politiskt skådespel.
Bildtext: De anklagades bänk under den första av Nürnbergrättegångarna, 1945–1946. Rättegångarna hölls i Justitiepalatset i Nürnberg och utgjorde en milstolpe i internationell rätt genom att nazistiska ledare ställdes till svars för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Fotograf: Ray D’Addario. Källa: National Archives and Records Administration (NARA), Wikipedia. Licens: Public Domain.
Musik: Lasting Justice Adventure Movie Background av Sinsai Jasila, Storyblock Audio
Lyssna också på Vargatider i Tyskland efter Tredje rikets fall.
