Niccolò Machiavelli (1469-1527) är en politisk tänkare vars namn i världen står för cynisk realpolitik, medan italienarna ser humor i hans texter. Machiavelli var verksam ämbetsman och diplomat i den italienska stadsstaten Florens, under det sena 1400-talet, när Italien befann sig i ett tillstånd av kulturell blomstring och politisk turbulens.
Fursten skrev han efter att han fallit i onåd i ett försök att åter hamna i politikens centrum. Machiavellis idéer om makt, politik och människans natur i en tid när furstemakten stärktes kom att prägla det moderna politiska tänkandet mer än någon annan under renässansen. Hans mest kända verk Fursten väcker fortfarande debatt.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Verner Egerland professor i italienska vid Lunds universitet.
Machiavelli var djupt förankrad i det florentinska samhället. Han rörde sig i maktens korridorer men föll själv offer för dess skoningslösa logik när han förlorade sitt ämbete och utsattes för tortyr efter Medici-familjens återkomst till makten. I exil skrev han sitt mest berömda verk – en handbok för makthavare som inte sökte idealen utan verkligheten, sådan den faktiskt var. Ett nytt sätt att tänka inom den politiska idéhistorien.
Machiavelli har genom århundradena både demoniserats som cyniker och hyllats som klarögd realist. Hans namn har till och med gett upphov till termen ”machiavellisk”, som ofta betecknar manipulativt och hänsynslöst agerande. Men den verklige Machiavelli var mer komplex än så. Han försvarade republiken, drömde om ett enat Italien och var djupt intresserad av medborgardygder.
Machiavellis betydelse ligger i att han bröt med medeltida föreställningar om gudomlig ordning och moralisk styrning och i stället lade grunden till en modern, sekulär politisk vetenskap. Han tvingade oss att se maktens verkliga natur – inte som vi vill att den ska vara, utan som den är.
Machiavelli föddes 1469 i Florens, en av renässansens mest lysande städer, präglad av konstnärlig kreativitet men också av politiska maktkamper. Staden hade varit ett republikanskt ideal under 1400-talet men styrdes till stor del av den mäktiga Medici-familjen.
År 1498, efter att dominikanermunken Savonarola störtats och avrättats, fick Machiavelli en nyckelroll i republiken som ansvarig för utrikesrelationer och militära frågor. Under de följande fjorton åren reste han vida omkring, träffade påvar, kungar och krigsledare och observerade noggrant hur makten fungerade i praktiken. Hans diplomatiska rapporter visar på en skarp analysförmåga och en realistisk syn på politikens spelregler.
Men 1512 förändrades allt. Medicierna återvände till makten med hjälp av spanska trupper, och Machiavelli avsattes, fängslades och torterades, misstänkt för konspiration. När han frigavs drog han sig tillbaka till sitt lantställe utanför Florens. Här, i bitterhet och exil, skrev han Il Principe – Fursten.
Fursten, skriven omkring 1513 men publicerad postumt 1532, är Machiavellis mest kända och omdiskuterade verk. Det är en handbok för den som vill vinna och behålla makten – och gör det utan att hymla med moral eller idealism. För Machiavelli var det viktigare att förstå hur furstar faktiskt beter sig, snarare än hur de borde bete sig. Därmed bröt han med traditionell moralfilosofi och inledde ett mer realistiskt och sekulärt synsätt på politik.
Verket är tillägnat Lorenzo de’ Medici, vilket ses som ett försök att återfå gunst och kanske en politisk position. Machiavelli argumenterar för att en härskare ibland måste använda svek, våld och manipulation för att uppnå stabilitet och ordning. Han lanserar begreppet virtù, som inte handlar om dygd i moralisk mening, utan snarare om handlingskraft – förmågan att anpassa sig till omständigheterna och agera beslutsamt. Ett annat nyckelbegrepp är fortuna, ödet, som en furste måste kunna tygla och kontrollera.
Bild: Montage av porträtt av Niccolò Machiavelli, målat av Santi di Tito omkring år 1500. Wikipedia. Public Domain. Samt Vy över Florens av Hartmann Schedel, publicerad 1493. Denna illustration, skapad som en del av Nürnbergerkrönikan, återger Florens som en blomstrande renässansstad med murar, torn och kupoler. Verket vittnar om samtidens fascination för stadsvyer och topografisk avbildning. Illustration: Bas van Hout (eget arbete).
Musik: Verket Monteverdi – Combattimento – Battle music.ogg är tillgängligt under licensen Creative Commons Attribution 2.5 Generic (CC BY 2.5). Källa: Wikimedia Commons – Monteverdi – Combattimento – Battle music.ogg
Lyssna också på Italiens dramatiska enande.
Klippare: Emanuel Lehtonen
