Oden

Historia Nu 76: Nordisk mytologi – berättelser och kult

Myterna om de nordiska gudarna som Tor, Frej, Frigg, Oden och alla deras barn har fascinerat människan i mer än tusen år. Men den religiösa kulten, det som människorna trodde på, är inte samma sak som berättelserna.

Myterna berättades i ett samhälle som var helt annorlunda i jämförelse med nutiden. Under vikingatiden fanns exempelvis inte ett grundläggande begrepp som själ och synd. Heder och ära helt avgörande för människorna.

Lyssna på Spotify

Lyssna på Itunes

Lyssna på Acast

Lyssna på Soundcloud

Lyssna på Google Podcasts

I avsnitt 76 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Katarina Harrison Lindbergh, författare och journalist som är aktuell med boken Nordisk Mytologi från A till Ö.

Den kristna islänningen Snorre Sturlasson (1179–1241) sammanställning Eddan och Den poetiska Eddan är de viktigaste källorna till vad vi vet om fornnordisk mytologi. Han skapade ett ramverk kring berättelserna och lade historierna till rätta.

Ortnamnen berättar att Tor, Oden, Frej och Ull var populära gudar att tillbe, medan gudar som Loke och Idun knappast dyrkades. De viktigaste gudarna var Oden, Tor, Frej och Freja som är huvudkaraktärer i flera längre eller kortare mytologiska berättelser.

Det finns andra källor som tecknar nordborna och deras religiösa kult i mörka färger. Den arabiske författaren Ibn Fadlan mötte vikingar Ryssland år 922. Han skildrar i detalj hur en avliden hövding bränns på bål tillsammans med sitt skepp och en trälinna som först våldtas av hövdingens samtliga män innan hon stryps.

Bild: Eddan, wikipedia

Musik:  Atmospheric Background Music 3, Storyblocks Audio

Myten om vikingarna

Historia Nu 45: Därför uppstod myterna om vikingen

De flesta vet idag att vikingar inte hade horn på hjälmarna, men det övriga paketet av myter från det sena 1800-talets nationalromantik lever fortfarande kvar. För den borgliga 1800-talsmänniskan blev vikingen en våldsam storvuxen man som plundrade omvärlden och kvinnorna tänktes helt bort ur bilden.

Synen på vikingarna har förändrats under århundradena sedan de försvann. Från skam för vårt hedniska ursprung under medeltiden, till myter som skulle hjälpa oss att bygga stormakten under 1600-talet för att glömmas bort under det rationella 1700-talet. Under 1800-talet fick vikingen bli bärare av den tidens romantiska nationalism och den bilden har fastnat fram till idag.

Lyssna på Spotify

Lyssna på Itunes

Lyssna på Acast

Lyssna på Soundcloud

Lyssna på Google Podcasts

Vår syn på vikingarna är i hög grad präglad av det sena 1800-talets hornprydda våldsamma hjälte. Här fanns inte någon plats för mäktiga kvinnor, eller strävsamma bönder och driftiga handelsmän. Myten om vikingen skapades i en tid när Sverige var ett fattigt bakvatten som nyligen förlorat sin östra rikshalva till arvfienden Ryssland.

Det hela har ju inte blivit bättre av att nazisterna knöt an till vikingarna och exempelvis illustrerade värvningsaffischer för Waffen-SS med vikingaskepp och döpte sin division för utländska frivilliga till SS-Panzer-Division Wiking. En mer sentida variant är den så kalla vikingarocken vars främsta företrädare var den nationalistiska rockgruppen Ultima Thule som gärna sjöng om vikingar.

Vikingen själv skulle inte ens kalla sig viking. Det gjorde ytterst få under perioden år 700 till år 1100 som vi idag kallar vikingatiden. Möjligtvis kunde vikingarnas plundringsresor benämnas att fara i viking.

I avsnitt 45 av podcasten Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Ted Hesselbom  som är författare, konstnär och chef för Sigtuna Museum samt Anna Lihammer, författare och arkeolog som vid sidan om ett antal deckare har hon bland annat skrivit boken Vikingatidens härskare.