Järnvägens historia

Historia Nu 54: När järnvägen förändrade Sverige

Den svenska järnvägen band ihop ett fattigt bondeland och skapade förutsättningar för en industrialisering. Efter en succéartad utbyggnaden av järnvägen under den andra hälften av 1800-talet hotades järnvägen först av bussar och lastbilar i början av 1900-talet och senare av bilismen under 1950-talet. Men lägre priser och nya vagnar på 1980-talet har skapat en ny guldålder för svensk järnväg.

Lyssna på Spotify

Lyssna på Itunes

Lyssna på Acast

Lyssna på Soundcloud

Lyssna på Google Podcasts

Riksdagsmannen Leonard Fredrik Rääf fruktade att järnvägen skulle slå sönder hantverk och bondesamhället. Han varnade för att järnvägen ”dödar allmänhetens omdömesförmåga, kraft och välstånd”. Trots detta fick Sverige sin järnväg, men flera årtionden efter länder som Storbritannien, Tyskland och USA.

Restiderna kortades från dagar till timmar när städer som Stockholm, Göteborg och Malmö knöts samman. Tåget stod för det moderna och de nya hjältarna lokförarna tjänade betydligt mer än en biträdande läkare.

I de flesta industrialiserade länder kom järnvägen under första hälften av 1800-talet. I det fattiga bondelandet Sverige dröjde det ända till 1854 innan regeringen lade fram en proposition om att bygga stambanor mellan Stockholm och Göteborg samt mellan Stockholm och Malmö. När städer knöts ihop med järnväg på 1860-talet växte nya städer växte upp längs stambanorna och efter några år infördes en tid för hela riket.

Tidiga förslag om byggande av stambanor röstades ner i riksdagen. Det fanns en oro vad järnvägen skulle föra med sig. Riksdagsmän ifrågasatte nyttan med järnväg i ett fattigt bondeland. Men år 1854 antog riksdagen ett regeringsförslag som innebar att staten skulle bygga, äga och driva ett nät av s.k. stambanor, medan bibanor och banor av lokalt intresse skulle byggas privat.

Järnvägen kom att knyta ihop landsändar på ett helt nytt sätt. När den västra stambanan invigdes den 4 november år 1864 förkortades restiden mellan Stockholm och Göteborg från tre dygn till 14 timmar. Dessutom var tåget var betydligt bekvämare än diligens och kostnaderna för att resa sträckan minskade från 40 riksdaler till 10:64 riksdaler.

Före järnvägen skiljde sig tiden mellan Göteborg och Stockholm 24 minuter. Det blev Göteborgstiden som fick bli standard för tidtabellerna för hela riket, men det blev för krångligt att lästa tidtabeller med särskilda omräkningstabeller för tiden. Därför infördes in enhetlig tid in hela riket år 1879

Men orter som fick stationer blomstrade medan regioner långt från järnvägar hamnade i historiens bakvatten. Järnvägens sträckning skapade samhälle som Eslöv, Hässleholm och Borlänge. Nässjö, Falköping, Katrineholm och Laxå var mötespunkter för stambanor, vilket gav stor växtkraft åt dessa orter.

I avsnitt 53 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Lars-Olov Karlsson, tidigare chef för järnvägsmuseet i Ängelholm och i Gävle. Även journalisten och författaren Per J Andersson medverkar.

Pianomusiken i programmet är låten Escovado av Ernesto Nazareth som är under public domain, Wikipedia.

Bild: Ludvika station omkring år 1860, public domain, Järnvägsmuseet i Gävle. Smedjebackens Järnväg, SmbJ, lok 2 ”Wessman.” Marnäs station senare ändrad till Ludvika