Det var i kulturstaden München i Bayern som Adolf Hitler gick från att vara misslyckad hötorgskonstnär till obestridlig ledare för ett nazistparti som styrde Tyskland under tolv år och skapade en världsbrand. Det var i München som Hitler radikaliserades och blev glödande antisemit, enligt idéhistorikern Svante Nordin.
Den 25 maj 1913 steg den 24-åriga Adolf Hitler av tåget i München. Bakom sig hade han några eländiga år i Wien där han misslyckats med att komma in på konsthögskolan vid två tillfällen. Framför sig hade han första världskriget där han på västfronten skulle delta som ordonnans vid ett bayerskt regemente och dekoreras flera gånger. Första världskriget blev ett krig som mångt och mycket skapade den Hitler som världen skulle lära känna.
I det fjärde avsnittet av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Svante Nordin, professor i idé och lärdomshistoria vid Lunds universitet om Hitlers München. En stad med ett flödande kulturliv, som efter första världskriget slits sönder av politiska konflikter och blev födelseplatsen för den mest destruktiva politiska rörelse världen har skådat.
Hitler flyttar till München
När den 24-åriga Adolf Hitler flyttade från det österrikiska Wien till München i sydtyska Bayern hade han misslyckats med allt. Efter år av halvsvält på härbärgen i Wien ville han starta på nytt i den bayerska huvudstaden som hade ett levande och rikt kulturliv med många konstnärer och kända författare som Thomas Mann som invånare. Vid denna tid var antisemitismen en udda perifer rörelse i Bayern.
”München var platsen där allt blev möjligt, där fredliga konstnärer och litteratörer plötsligt sattes i stånd att förverkliga sina fantastiska visioner om en bättre värld, vilken skulle uppstå likt fågel Fenix ur den brand som förtärt den gamla”, skriver Svante Nordin i sin bok Hitlers München.
Frivillig i 1:a världskriget
Den 24-åriga Hitler, som hade lyckats undvika att bli inkallad i den österrikiska armén som han föraktade, var helt opolitisk. Trots sin intelligens hade han misslyckats i skolan och tog aldrig någon studentexamen. Han betraktade sig som konstnär och funderade på att bli arkitekt. Hans första tid i München var som i Wien präglad av fattigdom och ensamhet. Det var först efter första världskrigets utbrott 1914 när han anmälde sig som frivillig till det Andra bayerska infanteriregementet som hans liv fick en riktning. Trots enorma umbäranden trivdes särlingen Hitler vid fronten med sina nya kamrater.
Vid fronten visade han inga tecken på antisemitism – han blev också vid ett tillfälle dekorerad efter rekommendation av ett judiskt befäl. Hitler trivdes med kamraterna vid fronten och han fick rykte om sig om att föra tur med sig eftersom han överlevde många slag där större delen av hans regemente utplånades.
Politikern Hitler
Det var den tyska kapitulationen som skapade politikern Hitler. Även om hans första aktioner som politiker skedde som förtroendevald i ett vänsterrevolutionärt soldatråd. Hitler har bland annat identifierats med en röd revolutionär armbindel på en filmsekvens från begravningen av den judiska revolutionsledaren Kurt Eisner den 26 februari 1919.
Men efter att det kommunistiska maktövertagandet 1919 i München slagits ner med hjälp av trupper skickade av den socialdemokratiska regeringen i Berlin och med hjälp av frikårer bytte Hitler ideologisk hemvist.
Hitler rekryterades av armén som propagandist för att göra vänstersoldater nationellt sinnade. Det var under utbildningen till propagandist som Hitlers förmåga som folktalare upptäcktes. Det var under samma utbildning som Hitler blev en glödande antisemit, enligt Svante Nordin.
Antisemitism frodades i München och stärktes av den kommunistiska kuppen 1919 där flera av ledarna var judar. Den socialistiska rådskuppen var ett kortvarigt skräckvälde där revolutionärerna terroriserade befolkningen, avrättade gisslan och beslagtog egendom.
I september 1919 deltog han vid ett möte i Deutsche Arbeiterpartei, DAP, och gick därefter med i partiet som medlem 55 samt blev invald i dess ledning med ansvar för offentlighetsarbete och propaganda. I DAP gjorde Hitler tack vare sina talegåvor och sin agitationsform snabbt politisk karriär.
Hitler var i allra högsta grad en revolutionär som betonade sin enkla bakgrund. Hans antisemitism var glödande. Han gjorde likhetstecken mellan judarna, världskapitalismen och bolsjevismen.
Hyperinflationen banar vägen för nazismen
För att kunna betala på/av/till det enorma tyska krigsskadeståndet till Frankrike satte den tyska regeringen igång sedelpressarna, vilket ledde till hyperinflation 1923 med prisökningar på upp till 200 procent i månaden. Där det är kaos frodas extremism och Hitler hoppades kunna ta makten med en kupp.
Inspirerad av den italienska fascistledaren Mussolinis marsch mot Rom försökte Hitler komma till makten med hjälp av Ölkällarkuppen i München 8–9 november 1923. Men försöket misslyckades och polisen stoppade nazisternas marsch genom München. 16 nazister dödades. Hitler blev själv lätt sårad och anhölls. NSDAP förbjöds. I februari 1924 anklagades Hitler för högförräderi och dömdes till fem års internering.
I fängelset skrev Hitler boken Mein Kampf där han tillrättalagt berättade om sitt liv och lade ut texten om sina visioner. Hitler släpptes fri redan 20 december 1924. Under Hitlers tid i fängelse förde det nationalsocialistiska partiet en tynande tillvaro, men den ekonomiska och politiska krisen gav extremisterna ny vind i seglen. Hösten 1929, i kölvattnet på kraschen på Wall Street i USA, föll Tyskland åter ner i en ekonomisk kris. År 1929 var 1,3 miljoner tyskar arbetslösa. Ett år senare var siffran fem miljoner, och i slutet av 1932 var 43 procent arbetslösa.
År 1930 blev NSDAP näst största och 1932 största parti. Sistnämnda år blev Hitler tysk medborgare och ställde upp i rikspresidentvalet men förlorade i två valomgångar mot Hindenburg.
Den 30 januari 1933 installerades Hitler som rikskansler, då NSDAP kom till makten i en koalition med borgerligt nationella grupper. Hitler hade klargjort att nazisterna aldrig skulle släppa makten ifrån sig. Det visade sig riktigt.
Nazistpartiet behöll München som sitt högkvarter trots att Hitler flyttade till Berlin när nazisterna tog makten.
Genom riksdagsbrandförordningen i februari infördes undantagstillstånd, och fullmaktslagen 24 mars gav Hitler makt att på egen hand lagstifta och bygga upp sin nazistiska diktatur. Andra partier förbjöds och tyskarna likriktades, medan judarna och ”rasmässigt mindervärdiga” diskriminerades. Diktaturen var installerad.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.