I London är den politiska och ekonomiska makten koncentrerad till några få kvadratkilometer vid Themsen – Westminster för politiken och The City för ekonomin.
”Klockan sex varje kväll sänder BBC 4 den berömda klockans slag, live varje dag sedan 1922. En mikrofon är placerad uppe i klocktornet och så börjar artonnyheterna. Det brittiska parlamentets klocka, mer känd som Big Ben, är synonym med London och med brittisk politik. Radiolyssnarna hör slagen innan turisterna som samlas på marken gör det” inleder författaren och journalisten Katrine Marçal sin skildring om det politiska och ekonomiska Storbritannien – parlamentet och City of London. Inläsare är Kajsa Linderholm.
Sveaborgs
kapitulation i maj 1808 mitt under kriget mot Ryssland är ett av de mest kända
historiemoraliska problemen i svensk historia. Kommendanten Cronstedts kapitulation
är ett mysterium ända in i modern tid.
I enlighet med den svenska krigsplanen sattes en stark garnison in på Sveaborg utanför Helsingfors och fältarmén retirerade mot norr. Tanken var att när våren kom inleda ett motanfall med Sveaborg som brohuvud i södra Finland. Det blev aldrig så. Fästningen kapitulerade i maj 1808. Ansvarig för beslutet var kommendanten Carl Olof Cronstedt som genom kapitulation kom att gå till historien som förrädaren på Sveaborg.
I avsnitt
fem av Militärhistoriepodden diskuterar historikern Martin Hårdstedt och idéhistorikern
Peter Bennesved Sveaborgs tillkomst och betydelse som fästning i det svenska
riket.
Finska
krigets utbrott i februari 1808 var en konsekvens av de snabba och i många fall
oförutsägbara omkastningarna i det storpolitiska spelet under Napoleonkrigen. Fransmännens kejsare Napoleon och den ryske
tsaren Alexanders uppgörelse i Tilsit sommaren 1807 bäddade för det ryska
anfallet på Sverige som kom vårvintern 1808.
Fästningen
Sveaborg var på många sätt en unik skapelse med sitt havsnära läge och koppling
till skärgårdsflottan som utvecklades vid samma tid. Självklart står
kapitulationen och Cronstedt som person i centrum för avsnittet. Varför gav han
upp? Var han köpt av ryssarna? Vilka misstag gjorde han? Var situationen
hopplös? Hur ska vi bedöma hans val i efterhand? Var kapitulationen ett
psykologiskt drama? Fanns det separatister på fästningen som verkade för en
finsk anslutning till Ryssland? Frågorna är många.
En
viktig fråga är vilka konsekvenser fästningens kapitulation egentligen fick. Det
går att argumentera för att kriget inte alls var avgjort på grund av
fästningens kapitulation. Det fanns goda möjligheter för den svenska krigsmakten
att trots förlusten av fästningen vända kriget och tvinga ut ryssarna ur
Finland.
I
efterhand har historikerna sett lite olika på händelsen. En del har betonat att
det handlade om ett förräderi. Andra har varit mer förlåtande och till och med
uppfattat Cronstedts beslut som klokt och insiktsfullt. För en generation av
fennomaner och finsk nationella blev kapitulationen och det svenska nederlaget
1809 som resulterade i att Finland blev ryskt någonting positivt. En början på
vägen mot finsk nationell självständighet. Men det synsätt kan ifrågasättas som
en grov efterkonstruktion.
Bild: Utsikt
över Sveaborg av Augustin Ehrensvärd, public domain
De bördiga,
rika och tätbefolkade områdena i norra Frankrike och Flandern tillsammans med
norra Italien erbjöd goda möjligheter att försörja en marscherande armé. Krigen
kom samtidigt att styras i den riktning där det var enklast att underhålla en
armé. Därför satte underhållet i stor utsträckning ramarna för utrikespolitiken,
i stor utsträckning eftersom krig var det mest verksamma utrikespolitiska
instrumentet för Europas monarker från 1500-talet till 1800-talet.
Under den förindustriella perioden i historien var underhållet av trupperna en stor utmaning. Krigföring är omöjlig utan att soldaterna får mat, dryck och värme. Till detta kan läggas alla transporter av förnödenheter, materiel och ammunition. Att förflytta en armé på tiotusentals man med tillhörande svans av civila genom eget eller fientligt område ställde mycket stora krav på organisation och tillgång på mat, foder, fordon, hästar och inkvarteringsmöjligheter.
I avsnitt fyra
av Militärhistoriepodden diskuterar Martin Hårdstedt, professor i historia, och
Peter Bennesved, doktorand i idéhistoria, hur det var möjligt att underhålla en
armé. Vad åt soldaterna i fält? Hur mycket åt soldater och hästar?
Diskussionen
handlar även om hur underhållet påverkade och styrde krigföringen. I stora drag
går det att säga att möjligheterna att försörja och transportera arméerna
innebar att vissa delar av Europa mer ofta än andra blev krigsområden.
Under den
tidsperiod vi talar om gick utvecklingen mot allt större arméer som krävde allt
större resurser. De stater som fanns i Europa tvingades att förbättra sin
byråkrati för att kunna möta krigens nya krav. Ibland talar men om en ”militär
revolution”.
I takt med
att arméerna blev större krävdes bättre organisation av försörjningen.
Plundring som tillämpats under medeltiden fungerade inte längre.
Underhållsmetoderna förändrades och förfinades samtidigt som krigföringen
påverkades mot belägringskrigföring. En skicklig härförare var inte bara en god
taktiker på slagfältet utan lika mycket en god administratör av arméns
underhåll. Kanske var det främst det som utmärkte ledare som hertigen av
Marlborough, Gustav II Adolf och Fredrick den store.
Även det
civila samhället drogs in i krigföringen genom arméernas behov av
förnödenheter, transporter och inkvartering. En viktig insikt är att det är i
detta sammanhang vi finner krigets största konsekvenser. Det är i de
marscherande arméernas fotspår som vi ska leta efter krigets följder för det
civila samhället – inte på slagfälten.
Bild:
Soldater plundrar en gård under trettioåriga kriget av Sebastiaen Vrancx, Deutsches
Historisches Museum 2. The Bridgeman Art Library, Object 292256, public domain
Alfred Nobel chockade världen genom att testamentera huvuddelen av sin
förmögenhet, som i dagens penningvärde uppgick till 2,2 miljarder kronor, till
en fond vars avkastning skulle gå till pris åt dem ”som under det förlupne året
hafva gjort menskligheten den största nytta”.
Den svenske kungen Oskar II förargades över att Nobels fredspris skulle delas ut av det norska stortinget som arbetade allt mer högljutt för att Norge skulle lämna unionen med Sverige. Andra var kritiska till att pengarna skulle ges till utlänningar. Och en stor del av Nobels släktingar arbetade målmedvetet på att ogiltigförklara testamentet.
I avsnitt 80 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt
med journalisten och författaren Ingrid Carlberg som är aktuell med boken Nobel
– Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris.
Men vem var egentligen Alfred Nobel? Det finns en märklig motsättning inom
Alfred Nobels person där han ägnade en stor del av sitt liv att förbättra vapen
och militär teknik samtidigt som han instiftade Nobels fredspris och var vän
med fredsaktivister.
Alfred Nobel var en tillbakadragna uppfinnare som länge närde litterära
ambitioner, som blivit oerhört rik på sin uppfinning dynamiten. Alfred hade fått fadern Immanuels kreativitet
som uppfinnare, men var bättre på entreprenörskap än fadern och att faktiskt
tjäna pengar på sina patent.
Han levde relativt enkelt och tillbakadraget, men var oerhört generös mot
släkten, vetenskapsmän och ibland äventyrare och rena skojare.
Bild: Alfred Nobel av Emil Österman, Public Domain
Den franska främlingslegionens mest legendomspunna krigsinsats var det skoningslösa försvaret av den franska stödjepunkten i nordöstra Vietnam 1954. Slaget vid Dien Bien Phu 13 mars till 7 maj 1954 kommer alltid att förknippas med legionen och blev ett bevis för förbandets kompromisslösa lojalitet. Inte mindre än 1 500 legionärer stupade under slaget. Legionen förlorade inte mindre än 10 500 man i striderna i Vietnam.
Legionen skapades som en lösning på de problem man hade i Frankrike 1830 med utländska militära förband som kunde användas av maktmissbrukande diktatorer eller monarker. I legionen samlades alla de utländska militärer som tidigare varit en del av bland annat det rojalistiska schweizergardet.
I avsnitt tre
av Militärhistoriepodden samtalar historikern Martin Hårdstedt och idéhistorikern
Peter Bennesved om legionens ursprung och utveckling från dess tillkomst under
1800-talet till idag.
Den franska
främlingslegionen har alltid haft ett speciellt rykte omkring sig. Tusentals
unga män har genom legionens nästan tvåhundraåriga historia sökt sig till det
legendariska militära förbandet i jakt på äventyr, bort från fattigdom och
arbetslöshet eller från rättvisan och hot om fängelsestraff.
Legionen
fyller i dagens Frankrike en lite annan roll och tillåter till skillnad från
tidigare numera soldater med franskt medborgarskap. Legionen är i dagens
franska krigsmakt ett tydligt elitförband med särskilda krav. Men så har det
inte alltid varit. Största delen av dem som tjänstgjort i legionen har faktiskt
varit tyskar och legionen har sitt rykte till trots och sin hårda utbildning
inte alltid varit att betrakta som ett elitförband.
Inom
legionen byggs en särskild sammanhållning. Främlingslegionens medlemmar blir
del av en gemenskap som går utanför nationell lojalitet. De blir del av en ny
familj. ”Legionen är vårt fosterland!” uttrycker legionärerna saken. Soldaterna
förväntas kompromisslös lojalitet mot legionens hederskodex och lojalitet mot
andra legionärer. Denna sammanhållning har under legionens historia varit en
avgörande tillgång. Men vad innebär det egentligen?
Främlingslegionen
blev 1961 en del av den franska inrikespolitiken då legionen deltog i en
hotande statskupp därför att man motsatte sig att Algeriet blev självständigt.
Frågan är om lojaliteten då blev ett problem?
Främlingslegionen
har satts in under århundraden där franska intressen har varit hotade:
Algeriet, Krim, Mexiko, Indokina. Från sin bas i Algeriet kunde legionen sändas
ut över i stort sätt hela världen för att tjäna Frankrike.
Främlingslegionen
och förekomsten av legosoldater är en intressant företeelse som för tankarna
till dagens privata militära organisationer som Blackwater som tillhandahåller
tjänster militär karaktär. Vilken funktion har dessa organisationer? Vilken
lojalitet har dessa organisationers medlemmar?
Napoleon Bonaparte är en av de mest framgångsrika härförarna
i historien. Men Napoleon blev sina tidiga framgångars fånge – hans fåfänga
klarade inte av att förhandla fram fred ur ett underläge. Och i längden kunde
hans Grand Armée inte stå emot trycket från Europas förenade stormakter.
Den franska revolutionen gjorde det möjligt för den
lågadlige ynglingen från Korsika att bli general som 30-åring och två år senare
chef för inrikesarmén.
I avsnitt 75 av podden Historia Nu samtalar programledaren
Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i Historia vid Umeå universitet
och författare till boken Omvälvningarnas tid – Norden och Europa under
revolutions- och Napoleonkrigen.
Napoleon var på många sätt briljant med ett stort intresse
för vetenskap och matematik. Han förändrade krigsföringen med sina
värnpliktsarméer och snabba truppförflyttningar. Han kunde arbeta dygnet runt
och förberedde sina fälttåg minutiöst.
Till sin hjälp hade han den första värnpliktsarmén som kunde
skriva ut hundratusentals män som många var antända av den revolutionära
gnistan. Samtidigt förstod Napoleon betydelsen av att höja moralen bland sina
män genom tal, belöningar och straff. När Napoleon tog den politiska makten
gjorde han med den armé i ryggen som han själv skapat.
Napoleons arméer kom att dominera den europeiska kontinenten
under 1800-talets första decennium med Storbritannien som den främsta fienden. Under
Napoleons regim, först som förste konsul och senare som kejsare, befanns sig
Frankrike i ständigt krig mot växlade stormaktskoalitioner. I Revolutionskrigen
från år 1792 till freden i Amiens 1802 och under Napoleonkrigen från 1803 till
år 1815 stod i princip Frankrike ensamt mot resten av Europas stormakter.
Det katastrofala fälttåget i Ryssland år 1812 vände på
krigslyckan. Dessutom lärde sig motståndarna av Napoleon. Det mänskliga priset
för Napoleons omätliga maktambitioner har uppskattats till 1,7 miljoner sårade
och döda bara i Napoleons arméer. Själv slutade han sina dagar förvisad till ön
St Helene i Sydatlanten.
Bild: Bonaparte vid pont d’Arcole, av Antoine-Jean Gros (ca.
1801), Louvren, Paris.
Musik: La Marseillaise, hymne national français interprété
par Fédor Chaliapine (1873-1938) entre 1911 et 1914, public domain.
August Theodor Blomqvist (1854–1941) blev som 6-åring föräldralös
år 1860 i Ulvsunda utanför Stockholm. Som sockenbarn hamnade han ute på Lovö i
skuggan av Drottningholms slott. Han auktioneras inte ut till lägstbjudande,
men tvingas ändå byta hem vid flera tillfällen.
August är en obemärkt man som får en svår start när bägge föräldrarna dör, men som ändå med tiden skapar en egen familj och blir en duktig smed med egen verksamhet. Genom Augusts livsresa kan förstå de stora samhällsförändringar som Sverige genomgick från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet.
I avsnitt 71 av podden Historia Nu samtalar programledaren
Urban Lindstedt med Anna Götlind, professor i historia vid Stockholms
universitet och Rolf Lind, samhällsvetare som är barnbarnsbarn till August Theodor.
De har tillsammans skrivit boken Spår av
ett liv – En berättelse om sockenbarnet August Theodor och hans samtid.
Ända in på 1900-talet fick tvingades föräldralösa barn att flytta
runt mellan olika hem som fick en mindre ersättning från socknen. Barnen kunde
auktioneras ut till den som mot lägst ersättning tog emot barnen. Detta skedde
i en tid när många föräldrar dog tidigt av sjukdomar, olyckor och umbäranden. I
kyrkböckerna är det ett betydande antal barn som noteras som föräldralösa.
Först 1918 förbjöds bruket att auktionera ut barn till
lägstbjudande eller att fattiga och föräldralösa tvingades bo i tur och ordning
en kortare tid hos bönder inom ett område.
Sveriges kändaste sockenbarn är nobelpristagaren Harry
Martinsson som skrev som sin hårda barndom i Nässlorna blomma utgiven år 1935.
Många har gripits av Harry Martinssons öde att auktioneras ut efter att fadern
dött och modern emigrerat till Kalifornien.
Men August Theodor Blomqvist öde låter oss förstå att
sockenbarnets öde inte alltid var nattsvart. August fick lära sig smedyrket som
gjorde att han med tiden kunde starta en egen verksamhet. Han gifte sig och
fick fyra barn
Boken är exempel på en forskningsinriktning inom
historieämnet som har rönt allt större uppmärksamhet under senare år:
mikrohistoria.
Musik: Skräplandschottis,
Michael Caplin, Creativa Commons.
När det brittiska imperiet var som störst år 1920 sträckte
det sig över alla världens kontinenter och omfattade nästan en fjärdedel av
jordens yta. Det var ett system av kolonier, protektorat och territorier som i
storlek bara har överträffats av Mongolväldet.
Storbritanniens koloniala historia startade på 1500-talet, nådde zenit i början av 1900-talet och består idag av en handfull territorier runt om i världen där invånarna valt att fortsätta vara brittiska undersåtar.
I avsnitt 66 av podden Historia Nu samtalar programledare
Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet,
som har skrivit ett femtiotal böcker, både fack- och skönlitteratur. Han är
aktuell med ljudboken Brittiska Imperiet – Uppgång och fall på Historiska
Media. Han har också skrivit Englands historia i två volymer.
Irländarna var de första att drabbas av britternas hårdhänta
kolonialism där dagens konflikt på Nordirland är en direkt följd av tidigare
generationers missgrepp. I slutet på 1600-talet hade engelsmännen upprättat
kolonier i Nordamerika och på öar i Karibiska havet samt etablerat handelsutposter
i Asien och Afrika.
Den tidiga koloniseringen av Indien skedde via handelsbolag.
I brittiska Indien övertog staten kontrollen 1858, efter att East India Company
hade misslyckats med att slå ned sepoyupproret.
Under Berlinkonferensen 1884–85 delades Afrika upp mellan
Europas stormakter. Britterna strävade efter ett sammanhängande kolonialrike
”från Kap till Kairo”, för att binda samman Kapkolonin i söder geografiskt med
Egypten.
De nordamerikanska kolonialisterna förklarades sig fria från
moderlandet redan år 1776. Den för imperiets viktigaste kolonin Indien år 1947,
medan de afrikanska kolonierna främst frigjorde sig under 1960-talet. För Hong
Kong dröjde det ända till år 1997.
Det viktigaste arvet är engelska språkets utbredning och ohotade
position som världens främsta lingua franca. De negativa konsekvenserna av den
hårdhänta brittiska kolonialismen lever vi fortfarande med i form av instabila
länder i Mellersta Östern, etniska konflikter i Afrika och utbredd underutveckling.
Det brittiska imperiet institutionaliserade rasism och drog sig inte för att
stötta opiumsmugglare i Kina eller uppfinna koncentrationsläger i södra Afrika
för att försvara sina anspråk på världen.
Grunden för imperiet var britternas överhöghet på haven och
deras industriella styrka. Britternas kraftmätning med Nazityskland under andra
världskrigets tömde Storbritanniens krafter och blev början på slutet för
imperiet.
I
världsstaden London har otaliga byggnader och platser försvunnit under
århundrandena. Allt ifrån visionära bostadsområden Adelphi som aldrig levde upp
till drömmen till porrkvarter och avrättningsplatser.
I
avsnitt 64 av podden Historia Nu tar författaren och frilansskribenten
Gabriella Håkansson tar oss till platser som rivits, försvunnit eller glömts
bort. Uppläsare Kajsa Linderholm.
Londons tunnelbana är världens äldsta. Den som öppnade år 1863 och efter bara några månader hade ”the tube” 26 000 resenärer om dagen. Londons tunnelbanan har fått så modell för alla efterföljare i världens metropoler.
Metropolitanlinjen i London gick strax under gatuplanet och
vagnarna drogs av ånglok, men kom med tiden att elektrifieras. Den svarade på
ett allt större transportbehov i världsmetropolen London.
Redan på 1830-talet kom de första förslagen på en
underjordisk järnväg, men det dröjde fram till 1850-talet innan några seriösa
förslag planerades. Och 1855 beslutade det brittiska parlamentet att en
underjordisk järnväg skulle byggas mellan Paddington Station och Farringdon
Street som skulle gå via King’s Cross med namnet Metropolitan Railway.
I veckans sommarspecial lyssnar vi på Amanda Svenssons
kortbok Tunnelbanan i London från bokserien Karavan Stadsguider. Inläsare är
Kajsa Linderholm. Läs mer på www.karavanreseguider.se. Eller lyssna på fler
guider hos ljudbokstjänster som Storytel och Nextory.
Bild:Queens Road (now Queensway) tube station, c. 1900,
Public Domain, Wikipedia.
