Alfred Nobel chockade världen genom att testamentera huvuddelen av sin
förmögenhet, som i dagens penningvärde uppgick till 2,2 miljarder kronor, till
en fond vars avkastning skulle gå till pris åt dem ”som under det förlupne året
hafva gjort menskligheten den största nytta”.
Den svenske kungen Oskar II förargades över att Nobels fredspris skulle delas ut av det norska stortinget som arbetade allt mer högljutt för att Norge skulle lämna unionen med Sverige. Andra var kritiska till att pengarna skulle ges till utlänningar. Och en stor del av Nobels släktingar arbetade målmedvetet på att ogiltigförklara testamentet.
I avsnitt 80 av podden Historia Nu samtalar programledare Urban Lindstedt
med journalisten och författaren Ingrid Carlberg som är aktuell med boken Nobel
– Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris.
Men vem var egentligen Alfred Nobel? Det finns en märklig motsättning inom
Alfred Nobels person där han ägnade en stor del av sitt liv att förbättra vapen
och militär teknik samtidigt som han instiftade Nobels fredspris och var vän
med fredsaktivister.
Alfred Nobel var en tillbakadragna uppfinnare som länge närde litterära
ambitioner, som blivit oerhört rik på sin uppfinning dynamiten. Alfred hade fått fadern Immanuels kreativitet
som uppfinnare, men var bättre på entreprenörskap än fadern och att faktiskt
tjäna pengar på sina patent.
Han levde relativt enkelt och tillbakadraget, men var oerhört generös mot
släkten, vetenskapsmän och ibland äventyrare och rena skojare.
Bild: Alfred Nobel av Emil Österman, Public Domain
Den franska främlingslegionens mest legendomspunna krigsinsats var det skoningslösa försvaret av den franska stödjepunkten i nordöstra Vietnam 1954. Slaget vid Dien Bien Phu 13 mars till 7 maj 1954 kommer alltid att förknippas med legionen och blev ett bevis för förbandets kompromisslösa lojalitet. Inte mindre än 1 500 legionärer stupade under slaget. Legionen förlorade inte mindre än 10 500 man i striderna i Vietnam.
Legionen skapades som en lösning på de problem man hade i Frankrike 1830 med utländska militära förband som kunde användas av maktmissbrukande diktatorer eller monarker. I legionen samlades alla de utländska militärer som tidigare varit en del av bland annat det rojalistiska schweizergardet.
I avsnitt tre
av Militärhistoriepodden samtalar historikern Martin Hårdstedt och idéhistorikern
Peter Bennesved om legionens ursprung och utveckling från dess tillkomst under
1800-talet till idag.
Den franska
främlingslegionen har alltid haft ett speciellt rykte omkring sig. Tusentals
unga män har genom legionens nästan tvåhundraåriga historia sökt sig till det
legendariska militära förbandet i jakt på äventyr, bort från fattigdom och
arbetslöshet eller från rättvisan och hot om fängelsestraff.
Legionen
fyller i dagens Frankrike en lite annan roll och tillåter till skillnad från
tidigare numera soldater med franskt medborgarskap. Legionen är i dagens
franska krigsmakt ett tydligt elitförband med särskilda krav. Men så har det
inte alltid varit. Största delen av dem som tjänstgjort i legionen har faktiskt
varit tyskar och legionen har sitt rykte till trots och sin hårda utbildning
inte alltid varit att betrakta som ett elitförband.
Inom
legionen byggs en särskild sammanhållning. Främlingslegionens medlemmar blir
del av en gemenskap som går utanför nationell lojalitet. De blir del av en ny
familj. ”Legionen är vårt fosterland!” uttrycker legionärerna saken. Soldaterna
förväntas kompromisslös lojalitet mot legionens hederskodex och lojalitet mot
andra legionärer. Denna sammanhållning har under legionens historia varit en
avgörande tillgång. Men vad innebär det egentligen?
Främlingslegionen
blev 1961 en del av den franska inrikespolitiken då legionen deltog i en
hotande statskupp därför att man motsatte sig att Algeriet blev självständigt.
Frågan är om lojaliteten då blev ett problem?
Främlingslegionen
har satts in under århundraden där franska intressen har varit hotade:
Algeriet, Krim, Mexiko, Indokina. Från sin bas i Algeriet kunde legionen sändas
ut över i stort sätt hela världen för att tjäna Frankrike.
Främlingslegionen
och förekomsten av legosoldater är en intressant företeelse som för tankarna
till dagens privata militära organisationer som Blackwater som tillhandahåller
tjänster militär karaktär. Vilken funktion har dessa organisationer? Vilken
lojalitet har dessa organisationers medlemmar?
Napoleon Bonaparte är en av de mest framgångsrika härförarna
i historien. Men Napoleon blev sina tidiga framgångars fånge – hans fåfänga
klarade inte av att förhandla fram fred ur ett underläge. Och i längden kunde
hans Grand Armée inte stå emot trycket från Europas förenade stormakter.
Den franska revolutionen gjorde det möjligt för den
lågadlige ynglingen från Korsika att bli general som 30-åring och två år senare
chef för inrikesarmén.
I avsnitt 75 av podden Historia Nu samtalar programledaren
Urban Lindstedt med Martin Hårdstedt, professor i Historia vid Umeå universitet
och författare till boken Omvälvningarnas tid – Norden och Europa under
revolutions- och Napoleonkrigen.
Napoleon var på många sätt briljant med ett stort intresse
för vetenskap och matematik. Han förändrade krigsföringen med sina
värnpliktsarméer och snabba truppförflyttningar. Han kunde arbeta dygnet runt
och förberedde sina fälttåg minutiöst.
Till sin hjälp hade han den första värnpliktsarmén som kunde
skriva ut hundratusentals män som många var antända av den revolutionära
gnistan. Samtidigt förstod Napoleon betydelsen av att höja moralen bland sina
män genom tal, belöningar och straff. När Napoleon tog den politiska makten
gjorde han med den armé i ryggen som han själv skapat.
Napoleons arméer kom att dominera den europeiska kontinenten
under 1800-talets första decennium med Storbritannien som den främsta fienden. Under
Napoleons regim, först som förste konsul och senare som kejsare, befanns sig
Frankrike i ständigt krig mot växlade stormaktskoalitioner. I Revolutionskrigen
från år 1792 till freden i Amiens 1802 och under Napoleonkrigen från 1803 till
år 1815 stod i princip Frankrike ensamt mot resten av Europas stormakter.
Det katastrofala fälttåget i Ryssland år 1812 vände på
krigslyckan. Dessutom lärde sig motståndarna av Napoleon. Det mänskliga priset
för Napoleons omätliga maktambitioner har uppskattats till 1,7 miljoner sårade
och döda bara i Napoleons arméer. Själv slutade han sina dagar förvisad till ön
St Helene i Sydatlanten.
Bild: Bonaparte vid pont d’Arcole, av Antoine-Jean Gros (ca.
1801), Louvren, Paris.
Musik: La Marseillaise, hymne national français interprété
par Fédor Chaliapine (1873-1938) entre 1911 et 1914, public domain.
August Theodor Blomqvist (1854–1941) blev som 6-åring föräldralös
år 1860 i Ulvsunda utanför Stockholm. Som sockenbarn hamnade han ute på Lovö i
skuggan av Drottningholms slott. Han auktioneras inte ut till lägstbjudande,
men tvingas ändå byta hem vid flera tillfällen.
August är en obemärkt man som får en svår start när bägge föräldrarna dör, men som ändå med tiden skapar en egen familj och blir en duktig smed med egen verksamhet. Genom Augusts livsresa kan förstå de stora samhällsförändringar som Sverige genomgick från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet.
I avsnitt 71 av podden Historia Nu samtalar programledaren
Urban Lindstedt med Anna Götlind, professor i historia vid Stockholms
universitet och Rolf Lind, samhällsvetare som är barnbarnsbarn till August Theodor.
De har tillsammans skrivit boken Spår av
ett liv – En berättelse om sockenbarnet August Theodor och hans samtid.
Ända in på 1900-talet fick tvingades föräldralösa barn att flytta
runt mellan olika hem som fick en mindre ersättning från socknen. Barnen kunde
auktioneras ut till den som mot lägst ersättning tog emot barnen. Detta skedde
i en tid när många föräldrar dog tidigt av sjukdomar, olyckor och umbäranden. I
kyrkböckerna är det ett betydande antal barn som noteras som föräldralösa.
Först 1918 förbjöds bruket att auktionera ut barn till
lägstbjudande eller att fattiga och föräldralösa tvingades bo i tur och ordning
en kortare tid hos bönder inom ett område.
Sveriges kändaste sockenbarn är nobelpristagaren Harry
Martinsson som skrev som sin hårda barndom i Nässlorna blomma utgiven år 1935.
Många har gripits av Harry Martinssons öde att auktioneras ut efter att fadern
dött och modern emigrerat till Kalifornien.
Men August Theodor Blomqvist öde låter oss förstå att
sockenbarnets öde inte alltid var nattsvart. August fick lära sig smedyrket som
gjorde att han med tiden kunde starta en egen verksamhet. Han gifte sig och
fick fyra barn
Boken är exempel på en forskningsinriktning inom
historieämnet som har rönt allt större uppmärksamhet under senare år:
mikrohistoria.
Musik: Skräplandschottis,
Michael Caplin, Creativa Commons.
När det brittiska imperiet var som störst år 1920 sträckte
det sig över alla världens kontinenter och omfattade nästan en fjärdedel av
jordens yta. Det var ett system av kolonier, protektorat och territorier som i
storlek bara har överträffats av Mongolväldet.
Storbritanniens koloniala historia startade på 1500-talet, nådde zenit i början av 1900-talet och består idag av en handfull territorier runt om i världen där invånarna valt att fortsätta vara brittiska undersåtar.
I avsnitt 66 av podden Historia Nu samtalar programledare
Urban Lindstedt med Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet,
som har skrivit ett femtiotal böcker, både fack- och skönlitteratur. Han är
aktuell med ljudboken Brittiska Imperiet – Uppgång och fall på Historiska
Media. Han har också skrivit Englands historia i två volymer.
Irländarna var de första att drabbas av britternas hårdhänta
kolonialism där dagens konflikt på Nordirland är en direkt följd av tidigare
generationers missgrepp. I slutet på 1600-talet hade engelsmännen upprättat
kolonier i Nordamerika och på öar i Karibiska havet samt etablerat handelsutposter
i Asien och Afrika.
Den tidiga koloniseringen av Indien skedde via handelsbolag.
I brittiska Indien övertog staten kontrollen 1858, efter att East India Company
hade misslyckats med att slå ned sepoyupproret.
Under Berlinkonferensen 1884–85 delades Afrika upp mellan
Europas stormakter. Britterna strävade efter ett sammanhängande kolonialrike
”från Kap till Kairo”, för att binda samman Kapkolonin i söder geografiskt med
Egypten.
De nordamerikanska kolonialisterna förklarades sig fria från
moderlandet redan år 1776. Den för imperiets viktigaste kolonin Indien år 1947,
medan de afrikanska kolonierna främst frigjorde sig under 1960-talet. För Hong
Kong dröjde det ända till år 1997.
Det viktigaste arvet är engelska språkets utbredning och ohotade
position som världens främsta lingua franca. De negativa konsekvenserna av den
hårdhänta brittiska kolonialismen lever vi fortfarande med i form av instabila
länder i Mellersta Östern, etniska konflikter i Afrika och utbredd underutveckling.
Det brittiska imperiet institutionaliserade rasism och drog sig inte för att
stötta opiumsmugglare i Kina eller uppfinna koncentrationsläger i södra Afrika
för att försvara sina anspråk på världen.
Grunden för imperiet var britternas överhöghet på haven och
deras industriella styrka. Britternas kraftmätning med Nazityskland under andra
världskrigets tömde Storbritanniens krafter och blev början på slutet för
imperiet.
I
världsstaden London har otaliga byggnader och platser försvunnit under
århundrandena. Allt ifrån visionära bostadsområden Adelphi som aldrig levde upp
till drömmen till porrkvarter och avrättningsplatser.
I
avsnitt 64 av podden Historia Nu tar författaren och frilansskribenten
Gabriella Håkansson tar oss till platser som rivits, försvunnit eller glömts
bort. Uppläsare Kajsa Linderholm.
Londons tunnelbana är världens äldsta. Den som öppnade år 1863 och efter bara några månader hade ”the tube” 26 000 resenärer om dagen. Londons tunnelbanan har fått så modell för alla efterföljare i världens metropoler.
Metropolitanlinjen i London gick strax under gatuplanet och
vagnarna drogs av ånglok, men kom med tiden att elektrifieras. Den svarade på
ett allt större transportbehov i världsmetropolen London.
Redan på 1830-talet kom de första förslagen på en
underjordisk järnväg, men det dröjde fram till 1850-talet innan några seriösa
förslag planerades. Och 1855 beslutade det brittiska parlamentet att en
underjordisk järnväg skulle byggas mellan Paddington Station och Farringdon
Street som skulle gå via King’s Cross med namnet Metropolitan Railway.
I veckans sommarspecial lyssnar vi på Amanda Svenssons
kortbok Tunnelbanan i London från bokserien Karavan Stadsguider. Inläsare är
Kajsa Linderholm. Läs mer på www.karavanreseguider.se. Eller lyssna på fler
guider hos ljudbokstjänster som Storytel och Nextory.
Bild:Queens Road (now Queensway) tube station, c. 1900,
Public Domain, Wikipedia.
I det finska kriget 1808-09 förlorade Sverige sin östra
rikshalva Finland, en tredjedel av sitt territorium och en fjärdedel av sin
befolkning, till arvfienden Ryssland. Finska kriget var en del av Napoleons maktspel
för att komma åt Sveriges allierade Storbritannien.
Förlusten av Finland, som varit en integrerad del av det svenska riket sedan tidig medeltid, var ett nationellt trauma. Det finska kriget var också sista gången det slogs på dagens svenska territorium när ryssarna invadera Västerbotten.
I avsnitt 59 av podcasten Historia Nu samtalar
programledaren Urban Lindstedt med historieprofessor Martin Hårdstedt vid Umeå
universitet som har skrivit standardverket Finska kriget 1809-09.
Utan att förklara krig anföll Ryssland Finland den 21
februari med 24 000 man. Sverige hade påbörjat mobilisering i Finland, men
isarna gjorde det omöjligt att undsätta Finland från Sverige. Kriget var en
direkt konsekvens av den ryska tsarens Alexander I och Napoleons
överenskommelse i Tiltsi året innan där Storbritanniens allierade Sverige
skulle kväsas.
Den svenska försvarsplanen var i hög grad defensiv. Ryssarna
bestod av erfarna yrkesmilitärer som gick i krig mot i huvudsak en bondearme´. De
svenska bondesoldaterna kunde faktiskt mäta sig med de ryska yrkesmilitärerna, men
i längden kunde inte Sverige stå emot stormakten Ryssland.
En av de mest obegripliga händelserna under kriget var Svea
Borgs helt onödiga kapitulation, men den viktigaste orsaken till att Sverige
förlorade kriget var bristande underhåll i det fattiga och glest befolkade Finland.
Gustav IV:s militära inkompetens och avsaknad av geopolitisk
förståelse hade också betydelse för förlusten av Finland. Förlusten av Finland
fick också stora politiska konsekvenser med avsättandet av Gustav IV Adolf i en
oblodig statskupp.
Musiken:
Björneborgarnas marsch av Runeberg, Johan Ludvig (san.);Carlsson, Bengt (joht.)
Framförd av Muntra Musikanter,1928, Public Domain
http://creativecommons.org/publicdomain/mark/1.0/deed.fi
Bild: Björneborgarnas marsch av Albert Edelfelt, 1900,
Public Domain.
När järnvägen byggdes ut i Sverige på 1800-talet skapade det möjligheter för turistandet för fler än adelsmän. Badorter som Mölle i Skåne, som tidigt blev en internationell destination, fick sin järnväg till den närliggande orten Höganäs år 1885. Ännu viktigare för turismen blev den norra stambanan till Dalarna och senare Jämtlandsfjällen och Lappland.
Järnvägen, som kom flera decennier senare till Sverige än övriga
Europa, blev en succé direkt. Jonsered någon mil utanför Göteborg blev år 1856 ett
av de första utflyktsmålen som de första svenska järnvägsresenärerna besökte. Första
månaden efter invigningen av sträckan Göteborg-Jonsered hade 4 000
människor testat att flyga fram i 40 km/h.
Jonsered låg naturskönt vid sjön Aspen och det byggdes en restaurang på
platsen för förfriskningar och måltider.
Den norra stambanan som började byggas under den senare delen av
1800-talet fick en stor betydelse för turismens utveckling först i Dalarna och
senare i Jämtland och Lappland.
Järnvägen gjorde det möjligt för en uppåtsträvande borgarklass att
besöka fjällen först i Jämtland och senare i Lappland.
Utomlands startade tågturismen ännu tidigare. När frikyrkopastorn
Thomas Cook år 1841 organiserade en utflykt med tåg för 500 personer från
Leicester till den närbelägna staden Loughborough blev det starten på ett av
världens största resebolag.
Semester för flertalet kom först när den första svenska
semesterlagen infördes 1938, som gav arbetstagare två veckors betald ledighet
per år. När den vanliga arbetarens fick semester fanns det en stor oro för att
hen mest skulle lata sig. Idealet var tidigt friluftsliv och även
arbetarrörelsen ville se skötsamma arbetare på semester.
Under 1950-talet blev den amerikanska företeelsen camping allt
vanligare i Sverige. Många arbetsplatser och organisationer arrangerade
semestrar för sina anställda eller medlemmar. Med tiden fick allt fler svenskar
fick råd att resa utomlands, till en början med buss, färja och tåg.
De första charterresorna med flyg kom på 1950-talet och gick till
Spanien. Med tiden kom kommersiella företag att ta över semesterarrangerandet
framför organisationer. Under 1960- och 70-talen ökade antalet husvagnar stort,
i takt med att bilismen växte i Sverige. Samtidigt kom charterresandet igång på
riktigt. Det närmast maniska flygandet kom med lågprisflygets framväxt på
1990-talet.
I avsnitt 55 av podden Historia Nu
samtalar programledaren Urban Lindstedt med Per J Anderson, journalist och
snart aktuell med boken Ta tåget samt docent Lena Eskilsson, idéhistoriker vid
Umeå universitet.
Den svenska järnvägen band ihop ett fattigt bondeland och skapade förutsättningar för en industrialisering. Efter en succéartad utbyggnaden av järnvägen under den andra hälften av 1800-talet hotades järnvägen först av bussar och lastbilar i början av 1900-talet och senare av bilismen under 1950-talet. Men lägre priser och nya vagnar på 1980-talet har skapat en ny guldålder för svensk järnväg.
Riksdagsmannen Leonard Fredrik Rääf fruktade
att järnvägen skulle slå sönder hantverk och bondesamhället. Han varnade för
att järnvägen ”dödar allmänhetens omdömesförmåga, kraft och välstånd”. Trots
detta fick Sverige sin järnväg, men flera årtionden efter länder som
Storbritannien, Tyskland och USA.
Restiderna kortades från dagar till
timmar när städer som Stockholm, Göteborg och Malmö knöts samman. Tåget stod
för det moderna och de nya hjältarna lokförarna tjänade betydligt mer än en
biträdande läkare.
I de flesta industrialiserade länder
kom järnvägen under första hälften av 1800-talet. I det fattiga bondelandet
Sverige dröjde det ända till 1854 innan regeringen lade fram en proposition om
att bygga stambanor mellan Stockholm och Göteborg samt mellan Stockholm och
Malmö. När städer knöts ihop med järnväg på 1860-talet växte nya städer växte
upp längs stambanorna och efter några år infördes en tid för hela riket.
Tidiga förslag om byggande av
stambanor röstades ner i riksdagen. Det fanns en oro vad järnvägen skulle föra
med sig. Riksdagsmän ifrågasatte nyttan med järnväg i ett fattigt bondeland. Men år 1854 antog riksdagen
ett regeringsförslag som innebar att staten skulle bygga, äga och driva ett nät
av s.k. stambanor, medan bibanor och banor av lokalt intresse skulle byggas privat.
Järnvägen kom att knyta ihop
landsändar på ett helt nytt sätt. När den västra stambanan invigdes den 4
november år 1864 förkortades restiden mellan Stockholm och Göteborg från tre
dygn till 14 timmar. Dessutom var tåget var betydligt bekvämare än diligens och
kostnaderna för att resa sträckan minskade från 40 riksdaler till 10:64
riksdaler.
Före järnvägen skiljde sig tiden
mellan Göteborg och Stockholm 24 minuter. Det blev Göteborgstiden som fick bli
standard för tidtabellerna för hela riket, men det blev för krångligt att lästa
tidtabeller med särskilda omräkningstabeller för tiden. Därför infördes in
enhetlig tid in hela riket år 1879
Men orter som fick stationer
blomstrade medan regioner långt från järnvägar hamnade i historiens bakvatten. Järnvägens
sträckning skapade samhälle som Eslöv, Hässleholm och Borlänge. Nässjö,
Falköping, Katrineholm och Laxå var mötespunkter för stambanor, vilket gav stor
växtkraft åt dessa orter.
I avsnitt 53 av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Lars-Olov Karlsson, tidigare chef för järnvägsmuseet i Ängelholm och i Gävle. Även journalisten och författaren Per J Andersson medverkar.
Pianomusiken i programmet är låten Escovado av Ernesto Nazareth som är under public domain, Wikipedia.
Bild: Ludvika station omkring år
1860, public domain, Järnvägsmuseet i Gävle. Smedjebackens Järnväg, SmbJ, lok 2
”Wessman.” Marnäs station senare ändrad till Ludvika
