Ryska krigsfångar vid slaget vid Narva

Historia Nu 35: 20 år som krigsfånge i Karl XII:s Sverige

Att vara krigsfånge i Karl XII:s Sverige var en friare tillvaro än vad som drabbade soldater efter nationalismens genombrott i Europa. Men det var fattigt och många tvingades att stanna i tio till tjugo år om de ens överlevde.

Under det stora nordiska kriget år 1700 till 1721 tog Karl XII:s armé tusentals danska, ryska, sachsiska och polska soldater som krigsfångar. Många krigsfångar utväxlades tidigt mellan de stridande länderna, men tusentals tvingades att stanna upp till 20 år i Sverige. Runt 15 000 krigsfångar hölls fånga i Sverige under det stora nordiska kriget.

Lyssna på Spotify

Lyssna på Itunes

Lyssna på Acast

Lyssna på Soundcloud

Lyssna på Google Podcasts

Fångarna levde tillsammans med lokalbefolkningen i snart varje svensk stad. En del gifte sig och skaffade barn med svenskor, andra tvingades eller lockades att kriga för Sverige. Svenskar som var krigsfångar i Danmark hade liknande förhållanden även om de framförallt inkvarterades i landsbygden. Sämst hade svenskarna som hamnade i Saxisk fångenskap som tvingades ruttna i mörka fängelsehålor utan tillräckligt med mat.

Det var först i slutet på kriget som det upprättades ett läger för krigsfångar på Visingsö i Vättern där vi idag kan besöka rysskyrkogården.

Myndigheterna gjorde stor skillnad på meniga och officerare. Mot hederslöfte om att inte fly fick officerarna långtgående friheter. De hyrde bostäder på egen bekostnad, kunde besökas av sina familjer och välkomnades dessutom som ståndsbröder av adeln och bjöds in på fester och middagar.

De meniga soldaterna fick ett underhåll på 3 öre silvermynt per dag, dubbelt så mycket som de som fick fattigstöd, och ibland nya kläder när vintern var i antågande. Men pengarna räckte knappast och det var nödvändigt att skaffa sig extrainkomster, bland annat ägnade de sig åt enklare hantverk som de kunde sälja till lokalbefolkningen. Ryska krigsfångar hjälpte till att bygga Stockholms slott och att bygga befästningar i Göteborg, Karlskrona och Malmö.

I podcasten Historia Nu avsnitt 35 samtalar programledaren Urban Lindstedt med Olof Blomqvist som är doktorand i historia vid Stockholms universitet. Han studerar interaktionen mellan krigsfångar i och lokalbefolkningen under tidigt 1700-tal i Sverige, Danmark och Sachsen.

Historia Nu 34: På Gallipoli offrades 346 000 soldater för ingenting

De blodiga striderna på Gallipoli i Turkiet blev en symbol för militär inkompetens och brist på medkänsla med soldaterna hos den högsta ledningen under första världskriget. Här offrades 346 000 soldater under några månader för att uppnå ingenting.

Marinminister Winston Churchill, den framtida brittiska premiärministern, hade varit drivande i den illa förberedda operationen vars syfte var att erövra Konstantinopel och säkra sjövägen till Ryssland. Fiaskot bidrog till att Churchill senare tvingades att dra sig tillbaka från politiken under några år.

Lyssna på Spotify

Lyssna på Itunes

Lyssna på Acast

Lyssna på Soundcloud

Lyssna på Google Podcasts

Gallipoli är en bergig halvö mellan Dardanellerna och Sarosbukten på den europiska sidan av Turkiet där några av första världskrigets mest blodiga strider utkämpades av franska, brittiska, australienska samt nyazeeländska trupper mot turkiska trupper förstärkta med tyskt material och tyska rådgivare.

En misslyckad sjöaktion av en fransk-brittisk flotta tvingade fram en illa planerad landstigning med infanteri den 25 april 1915 som gick fel redan från början. Anfallsstyrkorna bestod i huvudsak av australiska och nyzeeländska soldater vid sidan av brittiska och franska soldater.

Ett oväntat hårt motstånd av turkiska styrkor som hade hjälp av stridsvana tyska soldater och rådgivare satte stopp för anfallen, men också felaktiga kartor och bristande samband, bäddade för fiaskot. Förlusterna blev stora på bägge sidorna, men de drabbade främst anfallande trupper.

Slaget pågick under åtta månader innan de brittisk-franska trupperna tvingades att dra sig tillbaka. Ententens förluster var över 46 000 döda och närmare 219 000 sårade soldater. På den osmanska sidan räknades närmare 300 000 döda.

I podcasten Historia nu samtalar programledare Urban Lindstedt med Marco Smedberg som är militärhistoriker, pansarofficer och ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademien. Han har skrivit det moderna standardverket Första världskriget (2014) och är reseguide på resor till Gallipoli.

Reklam
Följ med militärhistorikern Marco Smedberg på en femdagars resta till Gallipoli i Turkiet, ett av första världskrigets viktiga och avgörande slag. Här kämpade de landstigna allierade trupperna under ett halvår mot turkiska förband, förstärkta med tyska militära rådgivare och materiel. Avresa den 17/5. Läs mer och boka på Historiska Resors hemsida.